Nya testamentet - Logosmappen

8. CAPITLET
Rätt vandel i Christo. Dess nytta. Hopp, tålamods
ankar.
1. Så är nu intet fördömeligit i dem som
äro i Christo Jesu, de icke vandra efter
köttet, utan efter Andan.
2. Ty Andans lag, som lif gifver i
Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå
syndenes och dödsens lag.
3. Ty det som lagen icke kunde
åstadkomma, i det hon vardt försvagad af
köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i
syndelig kötts liknelse, och fördömde
syndena i köttet genom synd;
4. På det den rättfärdighet, som lagen
äskar, skulle varda fullbordad i oss, som
icke vandrom efter köttet, utan efter
Andan.
5. Ty de som köttslige äro, de äro
köttsliga sinnade; men de som andelige
äro, de äro andeliga sinnade.
6. Ty köttsens sinne är döden; men
Andans sinne är lif och frid.
7. Ty köttsligit sinne är en fiendskap
emot Gud; efter det är icke Guds lag
underdånigt; icke kan det heller.
8. Men de, som äro köttslige, kunna icke
vara Gudi täcke.
9. Men I ären icke köttslige, utan
andelige, om Guds Ande annars bor i eder;
ty hvilken icke hafver Christi Anda, han
hörer icke honom till.
10. Men om Christus är i eder, så är väl
lekamenen död, för syndenes skull; men
Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.
11. Om nu hans Ande, som Jesum
uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall
ock den, som Christum uppväckte ifrå de
döda, göra edor dödeliga lekamen
lefvande, för sin Andas skull, som i eder
bor.
12. Så äre vi nu, käre bröder, skyldige,
icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;
13. Ty om I lefven efter köttet, så skolen I
dö; men om I döden köttsens gerningar
med Andanom, så skolen I lefva.
EPISTEL TILL DE ROMARE
218
14. Ty alle de som drifvas af Guds Anda,
de äro Guds barn.
15. Ty I hafven icke fått träldomsens
anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått
utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope:
Abba, käre Fader.
16. Den samme Anden vittnar med vår
Anda, att vi äre Guds barn.
17. Äre vi nu barn, så äre vi ock
arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och
Christi medarfvingar; om vi annars lidom
med honom, att vi ock med honom komma
mågom till härligheten.
18. Ty jag håller det så före, att denna
tidsens vedermöda är icke lika emot den
härlighet, som på oss uppenbaras skall.
19. Ty kreaturens högeliga åstundan
väntar efter, att Guds barn skola
uppenbaras;
20. Efter kreaturen äro vanskelighetene
underkastade emot sin vilja; men för hans
skull, som dem underkastat hafver, på en
förhoppning.
21. Ty kreaturen skola ock varda fri af
förgängelighetenes träldom, till Guds
barnas härliga frihet.
22. Ty vi vete, att hvart och ett kreatur
suckar och ängslas med oss, allt härtill.
23. Och icke de allenast; utan ock vi
sjelfve, som hafvom Andans förstling,
suckom ock vid oss sjelfva efter
barnaskapet, och väntom vår kropps
förlossning.
24. Ty vi äre väl salige vordne, dock i
hoppet; men hoppet, om det synes, är det
icke hopp; ty huru kan man hoppas det
man ser?
25. Om vi nu hoppes det vi icke sem, så
vänte vi det med tålamod.
26. Sammaledes hjelper ock Anden våra
skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom
bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver
Anden manar godt för oss, med osägeliga
suckan.
27. Men han, som skådar hjertan, han vet
hvad Andans sinne är; ty han manar för
helgonen, efter Guds behag.