Nya testamentet - Logosmappen

10. CAPITLET
Den goda herden. Jesus är Christus.
1. Sannerliga, sannerliga säger jag eder:
Hvilken icke går in genom dörrena i
fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är
en tjuf, och en röfvare.
2. Men hvilken som går in genom
dörrena, han är herden till fåren.
3. För honom låter dörravården upp, och
fåren höra hans röst; och sin egen får kallar
han vid namn, och leder dem ut.
4. Och när han hafver släppt sin egen får
ut, går han för dem, och fåren följa honom
efter; ty de känna hans röst.
5. Men den främmande följa de icke,
utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras
röst, som främmande äro.
6. Denna liknelsen sade Jesus till dem;
men de förstodo icke hvad det var, som
han sade dem.
7. Åter sade Jesus till dem: Sannerliga,
sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för
fåren.
8. Alle de som för mig komne äro, de
äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde
dem intet.
9. Jag är dörren; hvilken som ingår
igenom mig, han skall blifva salig; och
skall ingå och utgå, och finna bet.
10. Tjufven kommer icke, utan till att
stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen,
på det de skola hafva lif, och öfvernog
hafva.
11. Jag är den gode herden; den gode
herden låter sitt lif för fåren.
12. Men den som lejder är, och icke är
herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser
ulfven komma, och öfvergifver fåren, och
flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar
fåren.
13. Men den lejde flyr; ty han är lejd, och
värdar intet om fåren.
14. Jag är den gode herden, och känner
min får, och min känna mig;
15. Såsom Fadren känner mig; och jag
känner Fadren; och jag låter mitt lif för
fåren.
JOHANNIS EVANGELIUM
141
16. Jag hafver ock annor får, som icke äro
af detta fårahuset; dem måste jag ock draga
härtill, och de skola höra min röst; och det
skall varda ett fårahus och en herde.
17. Fördenskull älskar Fadren mig, att jag
låter mitt lif, på det jag skall åter tagat
igen.
18. Ingen tager det af mig; men jag låter
det af mig sjelf; jag hafver magt att låta
det, och jag hafver magt taga det igen.
Detta budet fick jag af minom Fader.
19. Då vardt åter en tvedrägt ibland
Judarna, för detta talets skull.
20. Månge af dem sade: Han hafver
djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I
honom?
21. Somlige sade: Sådana ord äro icke
dens mans, som djefvulen hafver; icke kan
djefvulen öppna de blindas ögon.
22. Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa;
och det var vinter.
23. Och Jesus gick i templena, i Salomos
förhus.
24. Då kringhvärfde Judarna honom, och
sade till honom: Huru länge förhalar du
med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
25. Jesus svarade dem: Jag hafver sagt
eder det, och I tron det icke; gerningarna,
som jag gör i mins Faders Namn, de bära
vittne om mig.
26. Men I tron det icke; ty I ären icke af
min får, såsom jag sade eder.
27. Min får höra mina röst, och jag känner
dem, och de följa mig;
28. Och jag gifver dem evinnerligit lif,
och de skola icke förgås evinnerliga; ingen
skall heller rycka dem utu mine hand.
29. Min Fader, som mig dem gifvit
hafver, är store än alle; och ingen kan
rycka dem utaf mins Faders hand.
30. Jag och Fadren ärom ett.
31. Då togo åter Judarna stenar, till att
stena honom.
32. Jesus svarade dem: Jag hafver många
goda gerningar bevist eder af minom
Fader; för hvilka af dem stenen I mig?