Nya testamentet - Logosmappen

13. Och den sjette Ängelen basunade, och
jag hörde ena röst af de fyra hörn af det
gyldene altaret, som är för Guds ögon:
14. Och sade till den sjette Ängelen, som
basunen hade: Lös de fyra Änglar, som
bundne äro uti den stora älfven Euphrates.
15. Och de fyra Änglar vordo löse, hvilke
beredde voro till ena stund, till en dag, till
en månad, och till ett år, att de skulle döda
tredjeparten af menniskorna.
16. Och talet på det resigtyget var mång
sinom tusende tusend, och jag hörde deras
tal.
17. Och så såg jag ock hästarna i synene,
och de som såto på dem, de hade glödande,
gula, och svafvelspansar; och hufvuden på
hästarna voro såsom lejonahufvud; och af
deras mun utgick eld, och rök, och svafvel.
18. Af dessa tre plågor vardt dödad
tredjeparten af menniskorna, af elden, och
röken, och svallet, som utaf deras mun
gick.
19. Ty deras magt var i deras mun, och i
deras stjertar; och stjertarne voro ormom
like, och hade hufvud, der de skada med
gjorde.
20. Och voro ännu menniskor, som icke
voro dödade af dessa plågor, och icke
bättrade sig af sina händers verk; att de
icke tillbådo djefvulskap, och afgudar af
guld, silfver, koppar, sten och trä, de der
hvarken se kunna, eller höra, eller gå;
21. Och icke gjorde bot för sitt mord,
trolldom, skörhet och tjufveri.
JOHANNIS UPPENBARELSE
357
10. CAPITLET
Ängelen klädd med skyn. Sju tordön. Boken uppätes.
1. Och jag såg en annan stark Ängel
nederkomma af himmelen; han var klädd
med en sky, och en regnbåge öfver hans
hufvud, och hans ansigte såsom solen, och
hans fötter såsom eldspelare.
2. Och han hade i sine hand en öppen
bok; och han satte sin högra fot på hafvet,
och den vänstra på jordena.
3. Och ropade med höga röst, som ett
rytande lejon. Och då han ropade, talade
sju tordöner sina röster.
4. Och då de sju tordöner talat hade sina
röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag
ena röst af himmelen säga till mig: Besegla
det de sju tordöner talat hafva, och skrif
det intet.
5. Och Ängelen, som jag såg stå på
hafvet och på jordene, hof sina hand upp
till himmelen,
6. Och svor vid honom, som lefver ifrån
evighet till evighet, den der himmelen
skapat hafver och hvad deruti är, och
jordena och hvad deruti är, och hafvet och
hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer.
7. Utan i de dagar, då den sjunde
Ängelens röst höres, då han varder
basunandes; då skall Guds hemlighet
fullkomnad varda, såsom han förkunnat
hade genom sina tjenare Propheterna.
8. Och jag hörde åter ena röst af
himmelen tala med mig, och säga: Gack,
och tag den öppna bokena af Ängelens
hand, som står på hafvet och på jordene.
9. Och jag gick till Ängelen, och sade till
honom: Få mig bokena; och han sade till
mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall
rifva dig i buken; men i din mun skall hon
vara söt som hannog.
10. Och jag tog bokena af Ängelens hand,
och åt henne upp, och hon vardt i min mun
söt som hannog; och då jag hade ätit
henne, ref hon mig i buken.
11. Och han sade till mig: Du måste åter
prophetera folkom, Hedningom, och
tungomålom, och mångom Konungom.