Nya testamentet - Logosmappen

13. CAPITLET
Ett djur häder, förföljer. Ett annat gifvet thy anda.
1. Och jag såg ett vilddjur uppstiga utu
hafvet, det hade sju hufvud och tio horn,
och på dess horn tio kronor, och på dess
hufvud hädelsens namn.
2. Och vilddjuret, som jag såg, det var
likt enom pardel, och dess fötter såsom
björnafötter, och dess mun såsom lejons
mun; och draken gaf thy sina kraft, och sin
stol, och stora magt.
3. Och jag såg ett af hans hufvud såsom
sargadt till döds, och dess dödssår var
igenläkt, och hela jorden förundrade sig på
vilddjuret.
4. Och de tillbådo drakan, som
vilddjurena hade magt gifvit; och tillbådo
vilddjuret, sägande: Ho är vilddjuret lik?
Eller ho förmå strida emot thy?
5. Och thy vardt gifven en mun, till att
tala stor ting och hädelse; och thy vardt
gifven magt till att bruka sig i två och
fyratio månader.
6. Och det upplyfte sin mun, till att tala
hädelse emot Gud, till att häda hans Namn
och hans tabernakel, och dem som bo i
himmelen; och thy vardt medgifvet strida
med helgonen, och vinna dem.
7. Och thy vardt gifven magt öfver all
slägter, och tungomål, och Hedningar.
8. Och alle de som på jordene bo,
tillbådo det, hvilkas namn icke skrifna äro
i Lambsens lifs bok, hvilket dödadt är ifrå
verldenes begynnelse.
9. Den der öra hafver, han höre.
10. Den der leder i fängelse, han skall gå i
fängelse; den der dräper med svärd, han
måste dödas med svärd. Här är de heligas
tålamod och tro.
11. Och jag såg ett annat vilddjur uppstiga
utu jordene; och det hade tu horn lika som
Lambet; och det talade som drakan.
12. Och det gör alla dess första vilddjurets
magt, i dess åsyn; och det kommer jordena,
och dem derpå bo, till att tillbedja det
första vilddjuret; hvilkets dödssår igenläkt
var.
JOHANNIS UPPENBARELSE
360
13. Och det gör stor tecken, så att det ock
låter eld falla ned af himmelen på jordena,
i menniskors åsyn.
14. Och det bedrager dem som bo på
jordene, för de teckens skull, som thy gifna
äro att göra för vilddjuret; sägandes till
dem som bo på jordene, att de skola göra
vilddjurena, som sargadt var af svärd, och
var lefvande vordet, ett beläte.
15. Och thy vardt gifvet, att det skulle
gifva vilddjurets beläte anda, och att
vilddjurets beläte skulle tala, och så
beställat, att hvilke som helst icke tillbådo
vilddjurets beläte, skulle dödas.
16. Och det lät alla, små och stora, rika
och fattiga, fria och tjenare, taga
vedertecken uti deras högra hand, eller på
deras anlete;
17. Att ingen skall må köpa, eller sälja,
utan den der hafver vedertecknet, eller
vilddjurets namn, eller dess namns tal.
18. Här är visdomen: Den der förstånd
hafver, han räkne vilddjurets tal; ty det är
ens menniskos tal, och dess tal är
sexhundrad sextio och sex.