Nya testamentet - Logosmappen

9. CAPITLET
Saulus omvänd. Eneas botad, Tabitha uppväckt.
1. Men Saulus hade ännu i sinnet trug
och slag emot Herrans Lärjungar; och gick
till öfversta Presten;
2. Och han beddes af honom bref till de
Synagogor i Damasco, att hvem han finna
kunde af denna vägen, män eller qvinnor,
dem skulle han föra bundna till Jerusalem.
3. Och vid han var i vägen, och nalkades
intill Damascum, då kringsken honom
hasteliga ett sken af himmelen.
4. Och han föll ned på jordena, och
hörde ena röst, sägandes till sig: Saul,
Saul, hvi förföljer du mig?
5. Då sade han: Ho äst du, Herre? Sade
Herren: Jag är Jesus, den du förföljer; dig
är svårt att spjerna emot udden.
6. Då skalf han, och bäfvade, och sade:
Herre, hvad vill du jag skall göra? Sade
Herren till honom: Statt upp, och gack in i
staden, och der skall dig varda sagdt, hvad
du göra skall.
7. Och de män, som voro i sällskap med
honom, stodo förskräckte, hörandes väl
röstena, och dock likväl sågo de ingen.
8. Då stod Saulus upp af jordene, och
upplät sin ögon, och kunde dock ingen se;
utan de togo honom vid handena, och
ledde honom in i Damascum.
9. Och han var i tre dagar, så att han såg
intet, och intet åt, ej heller drack.
10. Så var uti Damasco en Lärjunge,
benämnd Ananias; till honom sade Herren
uti en syn: Anania. Och han sade: Herre,
här är jag.
11. Och Herren sade till honom: Statt upp,
och gack in på den gaton, som kallas den
Rätta, och sök uti Juda hus en som heter
Saulus, af Tarsen; ty si, han beder.
12. Och han hafver sett i synen en man,
som heter Ananias, inkomma, och lägga
handena på sig, att han skulle få sin syn
igen.
APOSTLA GERNINGAR
174
13. Då svarade Ananias: Herre, jag hafver
hört af mångom om denna mannen, huru
mycket ondt han gjort hafver dinom
heligom uti Jerusalem;
14. Och här hafver han nu magt af de
öfversta Presterna, till att binda alla de som
åkalla ditt Namn.
15. Då sade Herren till honom: Gack; ty
han är mig ett utkoradt redskap, att han
skall bära mitt Namn inför Hedningar, och
för Konungar, och för Israels barn.
16. Och jag skall visa honom, huru
mycket han lida skall för mitt Namns skull.
17. Och Ananias gick åstad, och kom i
huset, lade händer på honom, och sade:
Saul, käre broder, Herren hafver sändt mig,
Jesus, som syntes dig i vägen som du kom,
att du skall få din syn igen, och uppfyllas
med dem Helga Anda.
18. Och straxt föllo af hans ögon såsom
fjäll, och han fick sin syn, och stod upp,
och lät döpa sig;
19. Och tog mat till sig, och förstärkte sig.
Och var Saulus med de Lärjungar, som i
Damasco voro, i några dagar.
20. Och straxt begynte han i Synagogorna
predika Christum, att han var Guds Son.
21. Och förundrade sig alle, som honom
hörde, och sade: Är icke denne, som i
Jerusalem förstörde alla de som åkalla
detta Namnet; och hit är kommen deruppå,
att han skulle föra dem bundna till öfversta
Presterna?
22. Men Saulus förkofrade sig ju mer och
mer; och öfvervann de Judar, som bodde i
Damasco, bevisandes att denne var
Christus.
23. Efter många dagar gingo Judarna till
råds emellan sig, att de skulle dräpa
honom.
24. Men Saulus vardt förvarad om deras
försåt; och de vaktade i portarna dag och
natt, att de skulle få dräpa honom.
25. Men Lärjungarna togo honom om
natten, och släppte honom öfver muren,
och läto honom neder uti en korg.