Nya testamentet - Logosmappen

29. Herre, nu låter du din tjenare fara i
frid, efter som du sagt hafver;
30. Ty min ögon hafva sett dina salighet;
31. Hvilka du beredt hafver för allo folke;
32. Ett Ljus till Hedningarnas upplysning,
och ditt folk Israel till pris.
33. Och Joseph och hans moder
förundrade sig på det, som sades om
honom.
34. Och Simeon välsignade dem, och sade
till Maria, hans moder: Si, denne är satt till
ett fall och uppståndelse mångom i Israel,
och till ett tecken, hvilko emot sagdt
varder.
35. Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina
själ, på det mång hjertans tankar skola
uppenbaras.
36. Och der var en Prophetissa, benämnd
Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte;
hon var kommen till en stor ålder, och
hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin
jungfrudom;
37. Och var nu en enka, vid fyra och
åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet,
tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt
och dag.
38. Hon kom ock dertill i samma
stundene, och prisade Herran; och talade
om honom till alla dem, som i Jerusalem
vänte förlossning.
39. Och då de all ting fullbordat hade
efter Herrans lag, drogo de in i Galileen
igen, uti sin stad Nazareth.
40. Men barnet växte upp, och förstärktes
i Andanom, och uppfylldes med vishet;
och Guds nåd var med honom.
41. Och hans föräldrar gingo årliga till
Jerusalem, till Påskahögtiden.
42. Och då han vardt tolf åra gammal, och
de uppfarne voro till Jerusalem, efter
högtidenes sedvänjo;
43. Och de fullkomnat hade dagarna, och
gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i
Jerusalem, och Joseph och hans moder
visste der intet af.
LUCE EVANGELIUM
80
44. Men de mente, att han var i sällskapet,
och de gingo ena dagsled, och sökte
honom ibland fränder och vänner.
45. Och då de icke funno honom, gingo
de till Jerusalem igen, och sökte honom.
46. Så begaf det sig, efter tre dagar funno
de honom i templet, sittandes midt ibland
de lärare, hörandes dem, och frågandes
dem;
47. Och alle, de honom hörde, förskräckte
sig öfver hans förstånd och svar.
48. Och då de sågo honom, förundrade de
sig; och hans moder sade till honom: Min
Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader
och jag hafve sökt efter dig sörjande.
49. Och han sade till dem: Hvad är det, att
I sökten mig? Vissten I icke, att uti de
stycker, som min Fader tillhöra, bör mig
vara?
50. Och de förstodo icke ordet, som han
med dem talade.
51. Och så for han ned med dem, och kom
till Nazareth, och var dem underdånig;
men hans moder gömde all dessa ord uti
sitt hjerta.
52. Och Jesus växte till i visdom, ålder
och nåde, för Gud och menniskor.