Nya testamentet - Logosmappen

26. Då går han åstad, och tager till sig sju
andra andar, som skadeligare äro än han;
och de gå derin, och bo der; och den
menniskones sista varder värre än det
första.
27. Och det begaf sig, då han detta sade,
hof en qvinna sina röst upp ibland folket,
och sade till honom: Salig är den qveden,
som dig burit hafver, och de spenar, som
du ditt hafver.
28. Men han sade: Ja, salige äro de som
höra Guds ord, och gömma det.
29. Då folket trängdes intill, begynte han
säga; Detta är ett ondt slägte; de begära
tecken; och tecken skall dem icke gifvet
varda, utan Jone Prophetens tecken.
30. Ty såsom Jonas var de Nineviter ett
tecken, så skall ock menniskones Son vara
desso slägte.
31. Drottningen af söderlanden skall
uppstå på domen, med de män af detta
slägtet, och skall fördöma dem; ty hon
kom ifrå verldenes ända, till att höra
Salomons visdom; och si, här är mer än
Salomon.
32. De Ninevitiske män skola uppstå på
domen, med detta slägtet, och skola
fördöma det; ty de gjorde bättring efter
Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.
33. Ingen upptänder ett ljus, och sätter det
uti något hemligit rum, eller under en
skäppo; utan på ljusastakan, att de, som
inkomma, skola få se af ljuset.
34. Ögat är kroppsens ljus; när nu ditt öga
är enfaldigt, så varder ock all din kropp
ljus; är det ock argt, så varder ock din
kropp mörk.
35. Derföre se till, att ljuset, som i dig är,
icke varder mörker.
36. Om nu din kropp är allsammans ljus,
och hafver ingen del af mörkret, så varder
han allersamman ljus, och upplyser dig,
såsom en klar ljungeld.
37. Och vid han talade, bad honom en
Pharisee, att han skulle få sig mat med
honom. Då gick han in med honom, och
satte sig till bords.
LUCE EVANGELIUM
99
38. Men då Phariseen såg, att han icke
tvådde sig, förr än han gick till bords,
förundrade han sig.
39. Då sade Herren till honom: I Phariseer
gören rent det som utvärtes är på
dryckekaret och fatet; och det invärtes är i
eder, är fullt med rof och ondsko.
40. I dårar, den som gjorde det utvärtes är,
hafver han ock icke gjort det invärtes är?
41. Dock gifver almoso af det I hafven;
och si, så äro eder all ting ren.
42. Men ve eder, Phariseer; ty I gören
tiond af mynto och ruto, och allahanda kål;
och domen, och Guds kärlek låten I blifva
tillbaka; ja, man måste detta göra, och
dock det andra icke låta.
43. Ve eder, Phariseer; ty I sitten gerna
främst i Synagogorna, och viljen helsade
varda på torgen.
44. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer, I
skrymtare; ty I ären såsom de grifter, som
intet synas, der folket går uppå, och vet der
intet af.
45. Då svarade en af de lagkloka, och
sade till honom: Mästar, du försmäder ock
oss med dessa orden.
46. Då sade han: Ve ock eder, I lagkloke;
ty I läggen bördor på menniskorna, hvilka
de icke draga kunna, och I tagen icke
sjelfva på bördona med ett edart finger.
47. Ve eder, I som byggen de Propheters
grifter; men edre fäder slogo dem ihjäl.
48. Sannerliga, I betygen, att I hållen
deraf, som edre fäder gjort hafva; ty de
slogo dem ihjäl, och I byggen deras grifter
upp.
49. Derföre säger ock Guds visdom: Jag
skall sända till dem Propheter och
Apostlar; och af dem skola de några döda
och förfölja;
50. På det att af detta slägtet skall utkrafdt
varda alla Propheters blod, som utgjuten
är, sedan verlden var skapad;
51. Ifrån Abels blod intill Zacharie blod,
som förgjordes emellan altaret och
templet; visserliga säger jag eder, varder
det utkrafdt af detta slägtet.