Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
14. Men Gud hafver uppväckt Herran;
han skall också uppväcka oss, genom sina
kraft.
15. Veten I icke, att edre kroppar äro
Christi lemmar? Skulle jag nu taga Christi
lemmar, och göra der skökolemmar af?
Bort det.
16. Eller veten I icke, att den sig håller till
en sköko, han blifver en kropp med henne?
Ty de varda, säger han, tu uti ett kött.
17. Men den som håller sig till Herran,
han är en Ande med honom.
18. Flyr boleri. All synd, som menniskan
gör, är utan kroppen; men den som
bedrifver boleri, han syndar på sin egen
kropp.
19. Eller veten I icke, att edar kropp är
dens Helga Andas tempel, som är i eder,
hvilken I hafven af Gudi; och ären icke
edre egne?
20. Ty I ären dyrt köpte. Derföre priser nu
Gud uti edar kropp, och i edrom anda,
hvilke Gudi tillhöra.
235
7. CAPITLET
Äktenskapsreglor.
1. Nu, der I mig om skrefven, svarar jag.
Det är mannenom godt, att han intet
befattar sig med hustru.
2. Dock likväl, till att undfly boleri,
hafve hvar och en sina hustru, och hvar
och en sin man.
3. Mannen skall låta få hustrune skyldig
välviljoghet, och sammalunda hustrun
mannen.
4. Hustrun hafver icke sjelf magt öfver
sin egen kropp, utan mannen; sammalunda
mannen hafver icke magt öfver sin egen
kropp, utan hustrun.
5. Drager eder icke undan för hvarannan,
utan det sker med begges edra samtycko,
till en tid, att I mågen hafva tom till fasto
och böner; och kommer så igen
tillsammans, att djefvulen icke skall fresta
eder för edor okyskhets skull.
6. Men sådant säger jag eder efter
tillstädjelse, och icke efter bud;
7. Utan jag ville heldre, att alla
menniskor voro såsom jag är; men hvar
och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den
ene så, den andre så.
8. Dem ogiftom och enkom säger jag:
Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
9. Men kunna de icke hålla sig, så gifte
sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
10. Men dem giftom bjuder icke jag, utan
Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå
mannen.
11. Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve
ogift, eller förlike sig med mannen igen;
och mannen öfvergifve icke hustruna.
12. Dem androm säger jag, icke Herren:
Om så är, att en broder hafver ena otrogna
hustru, och hon hafver vilja till att bo med
honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
13. Och om en qvinna hafver en otrogen
man, och han hafver vilja till att blifva när
henne; skilje icke då honom ifrå sig.