Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL TIMOTHEUM
16. Hvar nu någor trogen man eller
qvinna hafver enkor, han försörje dem, och
låte icke församlingen förtungas, att det må
dem tillräcka, som rätta enkor äro.
17. De Prester, som väl förestå, skall man
hålla vara dubbel heder värda; mest de,
som arbeta i ordet och lärdomen.
18. Ty Skriften säger: Du skall icke binda
munnen till på oxan som tröskar; och: En
arbetare är sin lön värd.
19. Tillstäd ingen klagomål emot en Prest,
utan med tu eller tre vittne.
20. De som synda, straffa för allom, att
andre skola ock frukta.
21. Jag betygar för Gudi, och Herranom
Jesu Christo, och för de utkorada Änglar,
att du håller detta, utan egen godtycko, och
gör intet efter väld.
22. Lägg icke hastigt händerna på någon,
och gör dig icke heller delaktig i annars
mans synder; håll dig sjelfvan kysk.
23. Drick icke länger vatten, utan bruka
något fögo vin, för din magas skull, och att
du ofta sjuk äst.
24. Somliga menniskors synder äro
uppenbara, att man dem tillförene döma
kan; men somliga varda sedan uppenbara.
25. Sammalunda äro ock somliga goda
gerningar uppenbara; och de andra blifva
ock intet fördolda.
298
6. CAPITLET
Trälar. Ordaträter. Girighet. Trones kamp.
1. Trälarna, som under ok äro, skola
hålla sina herrar alla äro värda; på det
Guds Namn och lärdom icke skall
försmädd varda.
2. Men de som hafva trogna herrar, de
skola icke förakta dem, fördenskull de äro
bröder; utan vara dess mer tjenstaktige, att
de trogne, och älskade, och delaktige uti
välgerningene äro. Sådant lär, och
förmana.
3. Ho der annars lärer, och icke blifver
vid vårs Herras Jesu Christi helsosamma
ord, och vid den lärdom som är om
Gudaktigheten;
4. Han är förmörkrad, och vet intet, utan
är sjuk i spörsmål och ordaträtor, af
hvilkom födes afund, kif, försmädelse,
onda misstankar,
5. Onyttiga disputeringar emellan de
menniskor, som i sitt sinne förderfvade
äro, ifrå hvilka sanningen är borttagen, de
der mena att gudaktigheten är en vinning.
Drag dig ifrå sådana.
6. Men vara gudelig, och låta sig nöja, är
vinning nog.
7. Ty vi hafve intet fört in i verldena;
derföre är det klart, att vi icke heller kunne
något föra härut;
8. Utan då vi hafve födo och kläder, så
låtom oss dermed nöja.
9. Men de som vilja rike varda, falla uti
frestelse, och i snaro, och i mång dåraktig
och skadelig begärelse, de der sänka
menniskorna uti förderf och fördömelse.
10. Ty girighet är en rot till allt ondt; till
hvilka somlige hafva haft lust, och äro
dermed ville farne ifrå trone, och hafva
gjort sig sjelfva mycken bedröfvelse.
11. Men du, Guds menniska, fly sådant;
far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten,
tron, kärleken, tålamod, saktmod.
12. Kämpa en god trones kamp; fatta
evinnerligit lif, till hvilket du ock kallad
äst, och bekänt hafver en god bekännelse
för mång vittne.