Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL TILL DE ROMARE
1. CAPITLET
13. Jag vill icke dölja för eder, bröder, att
Pauli person, helsning. Sann rättfärdighet. Hedna jag hafver ofta haft i sinnet komma till
afguderi, synder.
1. Paulus, Jesu Christi tjenare, kallad till
Apostel, afskild till att predika Guds
Evangelium;
2. Hvilket han tillförene utlofvat hafver,
genom sina Propheter i den Helga Skrift,
3. Om sin Son, den född är af Davids
säd, efter köttet;
4. Hvilken är krafteliga bevisad Guds
Son, efter Andan som helgar, deraf att han
stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus
Christus, vår Herre;
5. Genom hvilken vi hafve fått nåd, och
Apostlaämbete, till att upprätta trones
lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn;
6. Ibland hvilka I ock ären kallade af
Jesu Christo;
7. Allom dem som i Rom äro, Guds
kärestom, kalladom heligom. Nåd vare
med eder, och frid af Gudi vårom Fader,
och Herranom Jesu Christo.
8. I förstone tackar jag min Gud, gjenom
Jesum Christum, för eder alla, att i hela
verldene talas om edra tro.
9. Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag
tjenar i minom anda, uti Evangelio som är
om hans Son, att jag utan återvändo tänker
på eder;
10. Bedjandes alltid i mina böner, att jag
dock någon tid måtte få en lyckosam väg,
om Gud ville, till att komma till eder.
11. Ty jag åstundar se eder, på det jag
måtte några andeliga gåfvo dela med eder,
till att styrka eder;
12. Det är, att jag, samt med eder, måtte
få hugsvalelse, genom begges våra tro,
edra och mina.
eder, ändock jag hafver varit förhindrad
allt härtill; på det jag måtte ock någon
frukt skaffa ibland eder, såsom ibland
andra Hedningar.
14. Jag är pligtig både Greker och
Barbarer, både visa och ovisa.
15. Derföre, så mycket mig står till
görandes, är jag redebogen att jag ock
predikar eder Evangelium, som i Rom
ären.
16. Ty jag skämmes icke vid Christi
Evangelium; ty det är Guds kraft allom
dem till salighet som tro; Judomen först, så
ock Grekomen;
17. Derföre att derutinnan varder Guds
rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som
skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af
sine tro.
18. Ty Guds vrede af himmelen varder
uppenbar öfver alla menniskornas
ogudaktighet och orättfärdighet, de der
förhålla sanningena i orättfärdighet.
19. Ty det, som förstås kan om Gud, är
dem uppenbart; ty Gud hafver dem det
uppenbarat;
20. Dermed att hans osynliga väsende,
och hans eviga kraft och Gudom varder
beskådad, när de besinnas af gerningarna,
nämliga af verldenes skapelse; så att de äro
utan ursäkt;
21. Medan de förstodo Gud, och hafva
icke prisat honom som en Gud, och ej
heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina
tankar, och deras oförnuftiga hjerta är
vordet mörkt.
22. Då de höllo sig för visa, äro de vordne
dårar;
23. Och hafva förvandlat dens
oförgängeliga Guds härlighet uti beläte,
det ej allenast gjordt var efter förgängeliga
menniskors, utan jemväl efter foglars, och
fyrafött och krypande djurs liknelse.
210