Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE
CORINTHIER
1. CAPITLET
Läroträtor. Egen vishet. Rätt beröm.
1. Paulus, kallad till Jesu Christi
Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes,
broderen;
2. Guds församling, som är i Corintho,
dem helgadom genom Christum Jesum,
kalladom heligom; samt med allom dem
som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn,
uti hvart och ett rum, deras och vårt.
3. Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom
Fader, och Herranom Jesu Christo.
4. Jag tackar min Gud alltid för edra
skull, för den Guds nåd, som eder gifven är
genom Christum Jesum;
5. Att I uti all stycke rike vordne ären
genom honom, i all ord, och all kunskap.
6. Såsom predikanen om Christo i eder
kraftig vorden är;
7. Så att eder icke fattas någor gåfva, och
vänten vårs Herras Jesu Christi
uppenbarelse.
8. Hvilken eder ock stadfäster intill
ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras
Jesu Christi dag.
9. Ty Gud är trofast, genom hvilken I
kallade ären till hans Sons Jesu Christi,
vårs Herras, delaktighet.
10. Men, käre bröder, jag förmanar eder,
vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I
talen alle ett, och att ibland eder ingen
tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett
sinne och ene mening.
11. Ty mig är förekommet, mine bröder,
om eder, med dem som tjena Chloe, att
ibland eder äro trätor.
12. Men jag säger, som hvar och en af
eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk,
jag är Cephisk, och jag är Christisk.
13. Månn Christus vara söndrad? Månn
Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I
döpte i Pauli namn?
229
14. Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt
hafver, utan Crispum, och Gajum;
15. Att ingen kan säga, att jag hafver i
mitt namn döpt.
16. Desslikes döpte jag Stephane husfolk;
sedan vet jag icke, om jag någon annan
döpt hafver.
17. Ty Christus hafver icke sändt mig till
att döpa, utan till att förkunna Evangelium;
icke med klokt tal, på det Christi kors icke
skulle omintet varda.
18. Ty det tal om korset är en galenskap
dem som förtappas; men oss, som salige
vardom, är det en Guds kraft;
19. Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra
de visas visdom, och de förståndigas
förstånd skall jag förkasta.
20. Hvar äro de kloke? Hvar äro de
Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes
vise? Hafver icke Gud denna verldenes
vishet gjort till galenskap?
21. Ty efter verlden icke kunde genom sin
visdom känna Gud i hans visdom, så
täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa
dem som tro.
22. Efter det Judarna begära tecken, och
Grekerna söka efter vishet;
23. Men vi predike den korsfästa
Christum, Judomen en förargelse, och
Grekomen en galenskap.
24. Men dem samma, Judom och
Grekom, som kallade äro, predike vi
Christum, Guds kraft, och Guds visdom.
25. Ty Guds galenskap är visare än
menniskor, och Guds svaghet är starkare
än menniskor.
26. Käre bröder, ser på edor kallelse; icke
månge köttsliga vise, icke månge mägtige,
icke månge ädlingar äro kallade.