Nya testamentet - Logosmappen

25. Och när I stån och bedjen, så förlåter,
om I något hafven emot någon; på det edar
Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta
eder edra brister.
26. Men om I icke förlåten, så skall icke
heller edar Fader, som är i himmelen,
förlåta det I bryten.
27. Och som de kommo åter till
Jerusalem, och han gick i templet, kommo
till honom de öfverste Presterna, och de
Skriftlärde, och de äldste;
28. Och de sade till honom: Af hvad magt
gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig
denna magten, att du detta göra skall?
29. Jesus svarade, och sade till dem: Jag
vill ock något spörja eder; svarer mig, så
vill jag säga eder, af hvad magt jag detta
gör.
30. Johannis döpelse, var den af
himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.
31. Och de tänkte vid sig, och sade: Säge
vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden
I honom icke då?
32. Men säge vi, att den var af
menniskom, rädes vi för folket; ty alle
höllo Johannes för en sann Prophet.
33. Och så svarade de, sägande till Jesum:
Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade
till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad
magt jag detta gör.
MARCI EVANGELIUM
66
12. CAPITLET
Lejd vingård. Skattepenningen. Uppståndelsen.
Yppersta budet. Christi Fader. Offerkistan.
1. Och han begynte tala dem till i
liknelser: En man plantade en vingård, och
gärde deromkring en gård, och grof en
press, och byggde ett torn, och lejde
honom ut vingårdsmännom; och for så ut i
fremmande land.
2. Och då rätta tiden var, sände han sin
tjenare till vingårdsmännerna, att han
skulle anamma, af vingårdsmännerna, utaf
vingårdsens frukt;
3. Men de togo honom, och slogo
honom, och läto honom gå ifrå sig
tomhändtan.
4. Åter sände han till dem en annan
tjenare; den kastade de hufvudet sönder
med sten, och läto honom gå ifrå sig
försmäddan.
5. Åter sände han en annan, den dråpo
de; och många andra, somliga hudflängde
de, och somliga dråpo de.
6. Så hade han ännu en enda son, den
han kär hade; honom sände han ock till
dem på det sista, sägandes: De hafva ju en
försyn för min son.
7. Men vingårdsmännerna sade emellan
sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss
dräpa honom, så varder arfvedelen vår.
8. Då togo de honom, och dråpo honom,
och kastaden utu vingården.
9. Hvad skall nu vingårdsherren göra?
Han skall komma, och förgöra
vingårdsmännerna, och få vingården
androm.
10. Hafven I ock icke läsit denna
Skriften? Den stenen, som
byggningsmännerne bortkastade, är vorden
en hörnsten;
11. Af Herranom är detta gjordt, och är
underligit för vår ögon.
12. Och de sökte efter att gripa honom;
men de räddes för folket; ty de förstodo att
han sade denna liknelsen om dem. Så
gåfvo de honom öfver, och gingo sin väg.