Nya testamentet - Logosmappen

48. Låte vi honom så blifva, då tro alle på
honom; och de Romare komma, och taga
bort vårt land och folk.
49. Men en af dem, vid namn Caiphas,
som var öfverste Prest på det året, sade till
dem: I veten intet;
50. Ej heller besinnen I, att oss är bättre
att en man dör för folket, än att allt folket
skulle förgås.
51. Det sade han icke af sig sjelf; men
efter han var öfverste Prest om det året,
propheterade han; ty Jesus skulle dö för
folket;
52. Och ej allenast för folket, utan att han
församla skulle Guds barn, som förströdde
voro.
53. Ifrå den dagen rådslogo de emellan
sig, att de skulle döda honom.
54. Så vandrade nu icke Jesus mer
uppenbarliga ibland Judarna; utan gick
dädan i den landsändan vid öknen, i en
stad som heter Ephrem; och vistades der
med sina Lärjungar.
55. Och instundade då Judarnas Påska;
och månge gingo utaf landet upp till
Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.
56. Då sökte de efter Jesum, och talades
vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad
synes eder, att han är icke kommen till
högtidsdagen?
57. Och hade öfverste Presterna och de
Phariseer budit på, att hvilken som visste
hvar han vore, skulle han det kungöra, att
de måtte gripa honom.
JOHANNIS EVANGELIUM
144
12. CAPITLET
Jesus smörjes, inrider, predikar om sin död, om tro och
otro.
1. Sex dagar för Påska kom Jesus till
Bethanien, der Lazarus hade varit död, den
han uppväckte ifrå de döda.
2. Der gjorde de honom en nattvard; och
Martha tjente, men Lazarus var en af dem
som med honom vid bord såto.
3. Då tog Maria ett pund smörjelse, af
kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde
Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt
hår; och huset uppfylldes med lukt af
smörjelsen.
4. Då sade en af hans Lärjungar, Judas
Simons Ischarioth, som honom förråda
skulle:
5. Hvi vardt icke denna smörjelsen såld
för trehundrade penningar, och gifvet
fattigom?
6. Det sade han, icke att honom vårdade
något om de fattiga; utan förty han var en
tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet
vardt.
7. Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon
hafver det bevarat till mins begrafvelses
dag,
8. Ty I hafven alltid fattiga när eder;
men mig hafven I icke alltid.
9. Så förnam mycket folk af Judarna, att
han var der; och kommo dit, icke allenast
för Jesu skull, utan ock att de skulle se
Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de
döda.
10. Då rådslogo de öfverste Presterna, att
de ock skulle dräpa Lazarum;
11. Ty månge af Judarna gingo bort för
hans skull, och trodde på Jesum.
12. Dagen derefter, när folket, som då
mycket kommet var till högtidsdagen,
hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13. Togo de palmqvistar, och gingo ut
emot honom, och ropade: Hosianna!
Välsignad han, som kommer i Herrans
Namn, Israels Konung.
14. Och fick Jesus ena åsninno, och satte
sig deruppå; såsom skrifvet är: