Nya testamentet - Logosmappen

28. I ären sjelfve min vittne, att jag sade:
Icke är jag Christus; utan jag är sänd för
honom.
29. Den som brudena hafver, han är
brudgummen; men brudgummens vän,
som står och hörer honom, han fröjdar sig
af brudgummens röst; denna min fröjd är
nu fullbordad.
30. Honom bör växa till, och mig bör
förminskas.
31. Den som ofvanefter kommer, han är
öfver alla; den af jordene är, han är af jord,
och af jordene talar han; den af himmelen
kommer, han är öfver alla.
32. Och det han hafver sett och hört, det
vittnar han; och hans vittnesbörd anammar
ingen.
33. Den som anammar hans vittnesbörd,
han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.
34. Ty den Gud sändt hafver, han talar
Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter
mått.
35. Fadren älskar Sonen, och allt hafver
han gifvit honom i händer.
36. Hvilken som tror Sonenom, han
hafver evinnerligit lif; men den som icke
tror Sonenom, han skall icke få se lifvet;
utan Guds vrede blifver öfver honom.
JOHANNIS EVANGELIUM
128
4. CAPITLET
Samariterna omvände. Konungsmannens son.
1. Då nu Herren förnam, att Phariseerna
hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar,
och döpte, än Johannes;
2. (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan
hans Lärjungar;)
3. Öfvergaf han Judeen, och drog åter in
i Galileen.
4. Så måste han gå genom Samarien.
5. Och när han kom till en stad i
Samarien, som kallas Sichar, vid en
bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
6. Och der var Jacobs brunn. Och efter
det Jesus var trötter af vägen, satte han sig
så ned vid brunnen; och det var vid sjette
timman.
7. Då kom en qvinna af Samarien, till att
hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif
mig dricka;
8. Ty hans Lärjungar voro gångne in i
staden, till att köpa mat.
9. Då sade den Samaritiska qvinnan till
honom: Huru bedes du, som äst en Jude,
dricka af mig, som är en Samaritisk
qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel
med de Samariter.
10. Jesus svarade, och sade till henne:
Förstode du Guds gåfvo, och ho den är,
som säger till dig: Gif mig dricka; då
beddes du af honom, och han gåfve dig
lefvandes vatten.
11. Sade qvinnan till honom: Herre, icke
hafver du det du kan tågat med, och
brunnen är djuper; hvadan hafver du då
lefvandes vatten?
12. Månn du vara mer än vår fader Jacob,
som gaf oss brunnen, och drack af honom,
med sin barn och sin boskap?
13. Då svarade Jesus, och sade till henne:
Hvar och en som dricker af detta vattnet,
han varder törstig igen;