Nya testamentet - Logosmappen

17. Då kom Jesus, och fann honom redo
hafva legat fyra dygn i grafvene.
18. Och var Bethanien icke långt ifrå
Jerusalem, vid femton stadier vägs.
19. Och månge af Judarna voro komne till
Martha och Maria, att de skulle hugsvala
dem öfver deras broder.
20. När Martha hörde att Jesus kom, lopp
hon emot honom; men Maria satt hemma.
21. Då sade Martha till Jesum: Herre,
hade du varit här, hade min broder icke
blifvit död.
22. Men jag vet ännu, att allt det du bedes
af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.
23. Sade Jesus till henne: Din broder skall
stå upp igen.
24. Sade Martha till honom: Jag vet, att
han skall uppstå i uppståndelsen, på
yttersta dagen.
25. Sade Jesus till henne: Jag är
uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror
på mig, han skall lefva, om han än död
blefve;
26. Och hvar och en som lefver, och tror
på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror
du det?
27. Sade hon till honom: Ja, Herre, jag
tror, att du äst Christus, Guds Son, som
komma skulle i verldena.
28. Och när hon detta hade sagt, gick hon
bort, och kallade Maria, sina syster,
lönliga, och sade: Mästaren är kommen,
och kallar dig.
29. När hon det hörde, stod hon straxt
upp, och kom till honom.
30. Ty Jesus var icke än då kommen in i
byn; utan var på samma rum, der Martha
hade kommit emot honom.
31. Då nu Judarna, som med henne voro i
huset, och hugsvalade henne, sågo Maria,
att hon stod hasteliga upp och gick ut,
följde de henne, och sade: Hon går till
grafvena, att hon skall gråta der.
32. Då Maria kom dit som Jesus var, och
såg honom, föll hon till hans fötter, och
sade till honom: Herre, hade du varit här,
vore min broder icke död.
JOHANNIS EVANGELIUM
143
33. När Jesus såg henne gråta, och
Judarna, som voro komne med henne, ock
gråta, förbittrade han sig i Andanom, och
bedröfvades i sig sjelf;
34. Och sade: Hvar laden I honom? Sade
de till honom: Herre, kom och se.
35. Och Jesus gret.
36. Då sade Judarna: Si, huru kär hade
han honom!
37. Men somlige af dem sade: Kunde icke
han, som öppnade dens blindas ögon,
hafva så gjort, att denne icke blifvit död?
38. Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf,
och kom till grafvena. Och det var en kula;
och en sten lagd deruppå.
39. Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade
till honom Martha, hans syster som död
var: Herre, han luktar redo; ty han hafver
varit död i fyra dygn.
40. Jesus sade till henne: Sade jag icke
dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds
härlighet?
41. Då togo de stenen bort af rummet, der
den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin
ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att
du hafver hört mig.
42. Dock vet jag, att du hörer mig alltid;
men för folkets skull, som här omkring
står, säger jag det, på det de tro skola, att
du mig sändt hafver.
43. Och då han det sagt hade, ropade han
med höga röst: Lazare, kom ut.
44. Och han, som död var, kom ut,
bunden om händer och fötter med
svepekläde; och hans ansigte var förtäckt
med en svetteduk. Jesus sade till dem:
Löser honom, och låter honom gå.
45. Då trodde månge af Judarna på
honom, som komne voro till Maria, och
sågo det Jesus gjorde.
46. Men somlige gingo bort till de
Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade
gjort.
47. Då församlade de öfverste Presterna
och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad
göre vi? Ty denne mannen gör mång
tecken.