Nya testamentet - Logosmappen

26. Och med hast vardt en stor
jordbäfning, så att grundvalen i fångahuset
bäfvade; och straxt vordo alla dörrarna
öppna, och allas deras bojor vordo lösa.
27. Då vaknade fångvaktaren, och fick se
dörrarna på fångahuset öppna, och drog sitt
svärd ut, viljandes dräpa sig sjelf; och
mente att fångarna voro bortflydde.
28. Då ropade Paulus med höga röst,
sägandes: Gör dig sjelfvom intet ondt; ty vi
äre alle här.
29. Då beddes han ett ljus, och gaf sig
derin, och föll ned för Pauli och Sile fötter,
bäfvandes.
30. Och han hade dem ut, och sade:
Herrar, hvad skall jag göra, att jag må
blifva salig?
31. Då sade de: Tro på Herran Jesum, så
blifver du och ditt hus saligt;
32. Och talade för honom Herrans ord,
och för allom dem som i hans huse voro.
33. Och i samma stunden om natten tog
han dem till sig, och tvådde deras sår; och
lät sig straxt döpa, och allt sitt folk.
34. Och hade dem hem i sitt hus, och gaf
dem mat, fröjdandes sig att han med allt
sitt hus trodde Gudi.
35. Då dager vardt, sände Rådherrarna
stadstjenarena, sägande: Släpp de
männerna ut.
36. Detta talet förkunnade fångvaktaren
Paulo: Rådherrarna hafva budit, att I
skolen släppas; går fördenskull ut, och
farer i frid.
37. Då sade Paulus till dem: De hafva
hudflängt oss uppenbarliga, utan lag och
dom, ändock vi äre Romerske, och kastat
oss i fängelse; och vilja nu hemliga hafva
oss härut! Nej, icke så; utan komme
sjelfve, och tage oss härut.
38. Då bådade stadstjenarena
Rådherromen dessa ord. Då vordo de
förfärade, hörande att de voro Romerske;
39. Och kommo dit, och förmante dem;
och togo dem ut, bedjande att de utgå
skulle af staden.
APOSTLA GERNINGAR
188
40. Då gingo de utu fängelset, och
kommo till Lydia; och när de hade sett
bröderna, och styrkt dem, foro de sina
färde.