Nya testamentet - Logosmappen

19. CAPITLET
Babels fall. Lambsens bröllop. Djuret dödadt.
1. Sedan hörde jag, såsom en stor röst, af
en stor skara i himmelen, som sade:
Halleluja; salighet och pris, ära och kraft,
vare Herranom vårom Gudi.
2. Ty hans domar äro sanne och rätte; ty
han hafver dömt den stora skökan, den
med sitt boleri hafver förderfvat jordena;
och hafver hämnat sina tjenares blod utu
hennes hand.
3. Och åter sade de: Halleluja; och röken
gick upp af evighet till evighet.
4. Och de fyra och tjugu äldste, och de
fyra djur, föllo neder och tillbådo Gud,
som satt på stolen, och sade: Amen,
Halleluja.
5. Och en röst gick af stolen, och sade:
Lofver vår Gud, I alle hans tjenare, och I
som frukten honom, både små och store.
6. Och jag hörde ena röst, såsom af en
stor skara, och såsom en röst af mycket
vatten, och såsom en röst af stor tordön,
säga: Halleluja; ty vår Herre, allsmägtig
Gud, hafver intagit riket.
7. Låt oss glädjas och fröjdas, och gifva
honom äro; ty Lambsens bröllop är
kommet, och dess hustru hafver sig tillredt.
8. Och henne vardt gifvet att kläda sig
uti rent och skinande silke; men silket är
helgonens rättfärdighet.
9. Och han sade till mig: Skrif: Salige
äro de, som kallade äro till Lambsens
bröllop. Och han sade till mig: Dessa äro
sann Guds ord.
10. Och jag föll för hans fötter, att
tillbedja honom; och han sade till mig: Se
till, att du det icke gör; ty jag är din och
dina bröders medtjenare, som Jesu
vittnesbörd hafva. Tillbed Gud; ty Jesu
vittnesbörd är Propheties Ande.
11. Och jag såg himmelen öppen; och si,
en hvit häst; och den som satt på honom,
han het Trofast och Sannfärdig; och han
dömer och strider med rättfärdighet.
JOHANNIS UPPENBARELSE
366
12. Och hans ögon såsom eldslåge, och på
hans hufvud många kronor; och hade ett
namn skrifvet, det ingen kände, utan han
sjelfver.
13. Och han var klädd i ett kläde, som
med blod bestänkt var; och hans namn
heter: Guds Ord;
14. Och honom efterföljde den här, som i
himmelen är, med hvita hästar, klädde uti
hvitt och rent silke.
15. Och utu hans mun utgick ett skarpt
tveeggadt svärd, att han dermed skall slå
Hedningarna; och han skall regera dem
med jernris; och han trampar allsmägtig
Guds grymma vredes vinpräss.
16. Och han hafver på sin kläder, och på
sina länd ett namn, skrifvet alltså: Konung
öfver alla Konungar, och Herre öfver alla
herrar.
17. Och jag såg en Ängel stå i solene, och
han ropade med höga röst, och sade till alla
foglar, som flugo under himmelen:
Kommer, och församlens till den stora
Guds Nattvard;
18. Att I skolen äta Konungarnas kött, och
höfvitsmännernas kött, och de starkas kött,
och hästars kött, och deras som sitta på
dem, och allas deras kött, som frie och
trälar äro, och både smås och storas.
19. Och jag såg vilddjuret, och jordenes
Konungar, och deras härar församlada, till
att hålla ena strid med honom, som satt på
hästen, och med hans här.
20. Och vilddjuret vardt fånget, och med
thy den falske Propheten, som tecken
gjorde för thy, med hvilko han bedrog
dem, som togo vilddjursens vedertecken,
och dem som tillbådo dess beläte; desse
två vordo lefvande kastade uti en
brinnande sjö, som brann med svafvel.
21. Och de andre vordo dräpne med hans
svärd, som satt på hästen, det utu hans mun
gick; och alle foglar vordo mättade af hans
kött.