Nya testamentet - Logosmappen

44. Ingen kan komma till mig, utan
Fadren, som mig sändt hafver, drager
honom; och jag skall uppväcka honom på
yttersta dagen.
45. Det är skrifvet i Propheterna: De skola
alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som
det nu hört hafver af Fadren, och lärt det,
han kommer till mig.
46. Icke så, att någor hafver sett Fadren;
utan den, som är af Gudi, han hafver sett
Fadren.
47. Sannerliga, sannerliga säger jag eder:
Hvilken som tror på mig, han hafver
evinnerligit lif.
48. Jag är lifsens bröd.
49. Edre fäder åto Manna i öknene, och
äro blefne döde.
50. Detta är det brödet, som nederkommer
af himmelen, på det den deraf äter, skall
icke dö.
51. Jag är det lefvandes brödet, som
nederkommer af himmelen; hvilken som
äter af detta brödet, han skall lefva
evinnerliga; och det brödet, som jag gifva
skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall
för verldenes lif.
52. Då kifvade Judarna emellan sig,
sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött
till att äta?
53. Sade Jesus till dem: Sannerliga,
sannerliga säger jag eder: Utan I äten
menniskones Sons kött, och dricken hans
blod, då hafven I icke lif i eder.
54. Hvilken som äter mitt kött, och
dricker min blod, han hafver evinnerligit
lif; och jag skall uppväcka honom på
yttersta dagen.
55. Ty mitt kött är den rätte maten, och
min blod är den rätte drycken.
56. Hvilken som äter mitt kött, och
dricker min blod, han blifver i mig, och jag
i honom.
57. Såsom lefvandes Fadren hafver mig
sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så
ock den, som äter mig, han skall ock lefva
för mina skull.
JOHANNIS EVANGELIUM
134
58. Detta är det brödet, som af himmelen
nederkommet är; icke såsom edre fäder åto
Manna, och äro blefne döde; den som äter
detta brödet, han skall lefva evinnerliga.
59. Detta sade han i Synagogon, då han
lärde i Capernaum.
60. Men månge af hans Lärjungar, när de
detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho
kan det höra?
61. Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att
hans Lärjungar knorrade deröfver, sade
han till dem: Förtörnar detta eder?
62. Huru skall då ske, när I varden seende
menniskones Son uppstiga, dit han förra
var?
63. Anden är den som gör lifaktig; köttet
är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro
ande, och äro lif.
64. Men någre af eder äro, som icke tro;
ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke
de voro som icke trodde, och hvilken
honom förråda skulle.
65. Och han sade: Fördenskull sade jag
eder, att ingen kan komma till mig, utan
det varder honom gifvet af minom Fader.
66. Ifrå den tiden gingo månge af hans
Lärjungar tillrygga, och vandrade intet
länger med honom.
67. Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I
ock gå bort?
68. Svarade honom Simon Petrus: Herre,
till hvem skole vi gå? Du hafver eviga
lifsens ord;
69. Och vi tro, och hafve förnummit, att
du äst Christus, lefvandes Guds Son.
70. Svarade dem Jesus: Hafver jag icke
eder tolf utvalt? Och en af eder är en
djefvul.
71. Men det sade han om Juda Simons
Ischarioth; ty han var den som honom
förråda skulle, och var en af de tolf.