Nya testamentet - Logosmappen

24. Derföre hafver ock Gud öfvergifvit
dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet,
till att skämma sin lekamen inbördes;
25. Hvilke förvandlat hafva Guds sanning
i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting,
som skapad äro, öfver honom som dem
skapat hafver, hvilken är välsignad
evinnerliga. Amen.
26. Derföre hafver ock Gud öfvergifvit
dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor
hafva förvandlat den naturliga brukningena
uti den, som är emot naturen.
27. Sammaledes ock männerna hafva
öfvergifvit den naturliga qvinnones
brukning, och hafva brunnit i sin lusta till
hvarannan; man med man bedrifvit
slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras
villos rätta lön i sig sjelfvom.
28. Och såsom de intet aktade hafva Gud i
känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett
vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig
ting;
29. Fulle med all orättfärdighet, boleri,
arghet, girighet, ondsko; fulle med afund,
mord, kif, svek, otukt;
30. Örnatasslare, bakdantare, Guds
föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte,
illfundige, föräldromen olydige;
31. Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse,
obarmhertige;
32. Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att
de som sådant göra äro värde döden, likväl
göra de det icke allenast, utan ock hålla
med dem som det göra.
EPISTEL TILL DE ROMARE
211
2. CAPITLET
Guds dom öfver hedningar och Judar.
1. Derföre äst du utan ursäkt, o
menniska, eho du äst som dömer. Ty med
det samma du dömer en annan, fördömer
du dig sjelf, efter du gör det samma som
du dömer.
2. Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver
dem som sådana göra.
3. Eller menar du, o menniska, som
dömer dem som sådana göra, och gör
detsamma, att du skall kunna undfly Guds
dom?
4. Eller föraktar du hans godhets,
tålsamhets och långmodighets rikedom,
icke förståndandes, att Guds mildhet
lockar dig till bättring?
5. Utan efter dina hårdhet och
obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom
vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa
dom blifver uppenbar;
6. Hvilken gifva skall hvarjom och enom
efter hans gerningar;
7. Nämliga pris och äro, och
oförgängeligit väsende dem, som med
tålamod, uti goda gerningar, fara efter
evigt lif.
8. Men dem som enträtne äro, och icke
vilja lyda sanningene, utan lyda
orätthetene, ogunst och vrede;
9. Bedröfvelse och ångest öfver hvar och
en menniskos själ, som illa gör; först
Judarnas, Grekernas också.
10. Men heder, och ära, och frid hvarjom
och enom som väl gör; först Judomen,
Grekomen också.
11. Ty Gud ser icke efter personen.
12. Alle de som utan lag syndat hafva, de
varda ock utan lag förtappade; och alle
som uti lagen hafva syndat, de varda med
lagen dömde;
13. Ty de äro icke rättfärdige för Gudi,
som höra lagen; utan de som göra efter
lagen, de varda rättfärdige hållne.