Nya testamentet - Logosmappen

13. Då sade en af folket till honom:
Mästar, säg minom broder, att han byter
med mig arfvedelen.
14. Sade han till honom: Menniska, ho
hafver skickat mig till domare eller skiftare
öfver eder.
15. Och han sade till dem: Ser till, och
tager eder vara för girighet; ty ens
(menniskos) lif hänger icke derpå, att hon
många ägodelar hafver.
16. Och sade han en liknelse till dem,
sägandes: Det var en riker man, hvilkens
åker bar frukt nog.
17. Då tänkte han vid sig sjelf, sägandes:
Hvad skall jag göra? Ty jag hafver icke,
der jag kan lägga mina frukt uti;
18. Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill
rifva omkull mina lador, och bygga upp
större; och dit vill jag församla allt det mig
växt är, och mina ägodelar;
19. Och säga till min själ: Själ, du hafver
mycket godt förvaradt intill mång år; gör
dig goda dagar, ät, drick, var glad.
20. Men Gud sade till honom: Du dåre, i
denna natt skall man kalla dina själ ifrå
dig; ho skall då få det du tillredt hafver?
21. Alltså går det ock honom, som sig
församlar ägodelar, och icke är rik för
Gudi.
22. Och han sade till sina Lärjungar:
Derföre säger jag eder: Hafver icke omsorg
för edart lif, hvad I äta skolen; eller för
edar kropp, hvad I skolen kläda eder med.
23. Lifvet är mer än maten, och kroppen
mer än kläden.
24. Ser på korparna; ty de så intet, ej
heller uppskära; de hafva hvarken källare
eller lado, och Gud föder dem; huru
mycket ären I bättre än foglarna?
25. Hvilken af eder kan med sin omsorg
föröka till sin växt en aln?
26. Kunnen I nu icke det som minst är,
hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
27. Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta
intet, och ej heller spinna; men jag säger
eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så
klädd, som en af dem.
LUCE EVANGELIUM
101
28. Efter nu Gud så kläder gräset, som i
dag växer på markene, och i morgon kastas
i ugnen; huru mycket mer skall han kläda
eder, I klentrogne?
29. Derföre fråger ock I intet efter, hvad I
skolen äta, eller dricka; och farer icke i
höjdena;
30. Ty efter allt detta söka Hedningarna i
verldene; men edar Fader vet väl, att I
sådant behöfven;
31. Utan söker heldre efter Guds rike, så
faller eder allt detta till.
32. Frukta dig icke, du klene hjord; ty
edar Faders godvilje är så, att han vill gifva
eder riket.
33. Säljer hvad I hafven, och gifver
almoso; görer eder säcker, som icke
föråldras; en skatt, som aldrig minskas i
himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej
heller någor mal förderfvar.
34. Ty der edar skatt är, der blifver ock
edart hjerta.
35. Låter edra länder vara omgjordade,
och edor ljus brinnande;
36. Och varer I de menniskor like, som
vänta sin herra, då han igenkomma skall
ifrå bröllopet; att, när han kommer, och
klappar, låta de honom straxt upp.
37. Salige äro de tjenare, hvilka herren
finner vakande, då han kommer; sannerliga
säger jag eder: Han skall uppskörta sig,
och låta dem sitta till bords, och han skall
då gå och tjena dem.
38. Och om han kommer uti den andra
väkten, och uti den tredje väkten, och
finner så; salige äro de tjenare.
39. Men detta skolen I veta, att, om
husbonden visste på hvad stund tjufven
komma skulle, förvisso vakade han, och
icke tillstadde uppbryta sitt hus.
40. Derföre varer ock I redo; ty den stund,
I icke tänken, skall menniskones Son
komma.
41. Då sade Petrus till honom: Herre,
säger du till oss denna liknelsen, eller ock
till alla?