Nya testamentet - Logosmappen

APOSTLA GERNINGAR
1. CAPITLET
Christi himmelsfärd. Matthias vald.
1. Tillförene hafver jag talat, min gode
Theophile, om allt det Jesus begynte både
göra och lära;
2. Intill den dagen han upptagen vardt,
sedan han Apostlomen, som han utvalt
hade, genom den Helga Anda, hade gifvit
befallning;
3. Hvilkom han ock efter sin pino
betedde sig lefvandes, med mångahanda
bevisning, då han lät sig se af dem i fyratio
dagar, och talade med dem om Guds rike.
4. Och då han hade församlat dem, böd
han dem, att de icke skulle gå utaf
Jerusalem, utan förbida Fadrens löfte, der I
af hört hafven (sade han) af mig.
5. Ty Johannes döpte i vatten; men I
skolen döpte varda i dem Helga Anda, icke
många dagar härefter.
6. Då de nu församlade voro, frågade de
honom, sägande: Herre, skall du i denna
tiden upprätta igen Israels rike?
7. Då sade han till dem: Det hörer icke
eder till att veta tid och stund, som Fadren
hafver satt i sine magt;
8. Men I skolen undfå dens Helga Andas
kraft, som öfver eder komma skall; och
skolen vara min vittne i Jerusalem, och i
hela Judeen och Samarien, och (sedan)
intill jordenes ända.
9. Och när han detta sagt hade, vardt han
i deras åsyn upptagen; och en sky tog
honom bort utaf deras syn.
10. Och som de uppsågo i himmelen efter
honom, vid han uppfor; si, två män stodo
när dem, klädde i hvit kläder;
11. De der ock sade: I Galileiske män, hvi
stån I och sen upp i himmelen? Denne
Jesus, som upptagen är ifrån eder i
himmelen, han skall så komma, som I
honom sett hafven uppfara i himmelen.
160
12. Sedan gingo de till Jerusalem igen,
ifrå berget som heter Oljoberget, hvilket
ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso;
13. Och då de inkommo, stego de upp i
salen, der de stadigt blefvo, Petrus och
Jacobus, Johannes och Andreas, Philippus
och Thomas, Bartholomeus och Mattheus,
Jacobus Alphei och Simon Zelotes, och
Judas Jacobi.
14. Alle desse voro stadigt tillhopa,
endrägtige i böner och förmanelse; samt
med qvinnomen, och med Maria, Jesu
moder, och med hans bröder.
15. Uti de dagar stod Petrus upp ibland
Lärjungarna, och sade; och var hopen af
namnen tillsamman vid tjugu och
hundrade:
16. I män och bröder, den Skriften måste
fullbordas, som den Helge Ande långo sagt
hade genom Davids mun, om Judas, som
deras ledsagare var som grepo Jesum.
17. Ty han var räknad i vårt tal, och hade
fått med oss detta ämbetet.
18. Och han förvärfde en åker för
orättfärdig lön; och upphängde sig, och
remnade midt itu, och alla hans inelfver
gåfvo sig ut.
19. Och det är uppenbart vordet allom
dem som bo i Jerusalem; så att den åkren
kallas på deras mål Akeldama, det är,
blodsåker.
20. Ty det är skrifvet i Psalmboken: Deras
hemman varde öde, och ingen vare som
deruti bor; och hans ämbete få en annar.
21. Så måste nu en af dessa män, som
med oss varit hafva, i allan den tid, som
Herren Jesus ut och in gick med oss;
22. Ifrå Johannis döpelse till den dagen att
han ifrån oss tagen vardt, med oss ett vittne
varda till hans uppståndelse.
23. Och de satte två i valet, Joseph, som
kallas Barsabas, med det vedernamnet
Justus, och Matthiam;