Nya testamentet - Logosmappen

26. Jorderikes Konungar trädde tillhopa,
och Förstarna församlade sig ihop, emot
Herran, och emot hans Christ.
27. Sannerliga församlade sig emot din
heliga Son, Jesum, den du smort hafver,
både Herodes, och Pontius Pilatus, med
Hedningarna och Israels folk;
28. Till att göra hvad din hand och råd
tillförene beslutit hade, att ske skulle.
29. Och nu, Herre, se till deras trug, och
gif dina tjenare, att de med all tröst tala din
ord;
30. Uträckandes dina hand dertill, att
sundhet, och tecken, och under måga göras
genom din heliga Sons Jesu Namn.
31. Och då de bedit hade, rördes rummet,
der de uti församlade voro; och de vordo
alle fulle af dem Helga Anda, och talade
Guds ord med tröst.
32. Och uti hela hopen, som trodde, var
ett hjerta och en själ; och ingen af dem
sade något vara sitt af det han ägde; utan
all ting voro dem menlig.
33. Och Apostlarna båro med stora kraft
vittnesbörd till Herrans Jesu Christi
uppståndelse; och stor nåd var öfver dem
alla.
34. Och ingen var heller ibland dem, som
något fattades; ty så månge, som åkrar eller
hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för
det som de sålt hade;
35. Och lade fram för Apostlarnas fötter;
och delades hvarjom och enom, efter som
honom behof var.
36. Men Joses, som ock kallades af
Apostlarna Barnabas, det uttydt är,
hugsvalelsens son, en Levit, bördig af
Cypren;
37. Han hade en åker, den sålde han; och
bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas
fötter.
APOSTLA GERNINGAR
166
5. CAPITLET
Ananie död. Apostlarna fängslas, förlossas, Gamaliels
råd.
1. Men en man benämnd Ananias, med
Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
2. Och hade lagt afsides något af värdet,
med sine hustrus vetskap; och en del bar
han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
3. Då sade Petrus: Anania, hvi hafver
Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle
ljuga för dem Helga Anda, och undstinga
somt af värdet för åkren?
4. Du hade väl kunnat behållan, då du
honom hade; och då han såld var, var han
ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant
företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit
för menniskor, utan för Gudi.
5. Då Ananias hörde dessa orden, föll
han ned, och gaf upp andan; och en stor
räddhåge kom öfver alla dem som detta
hörde.
6. Då stodo unge män upp; togo honom
af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
7. Vid tre stunder derefter kom ock hans
hustru, och visste icke hvad skedt var, och
gick in.
8. Då svarade Petrus henne: Säg mig,
hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då
sade hon: Ja, hafve vi så.
9. Då sade Petrus till henne: Hvarföre
voren I öfverens, att I skullen fresta
Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva
begrafvit din man, äro för dörrene, och de
skola ock straxt bära dig ut.
10. Och straxt föll hon ned för hans fötter,
och gaf upp andan. Då gingo de unge män
in, och funno henne död; och båro henne
ut, och jordade henne när hennes man.
11. Och en stor räddhåge kom öfver hela
församlingena, och öfver alla dem som
detta hörde.
12. Och igenom Apostlarnas händer
gjordes mång tecken och under ibland
folket; och de voro endrägteliga alle uti
Salomons förhus.
13. Men ingen annar djerfdes gifva sig
intill dem; utan folket höll mycket af dem,