Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE CORINTHIER
14. Vetandes, att den som hafver
uppväckt Herran Jesum, han skall ock
uppväcka oss genom Jesum, och ställa oss
med eder.
15. Ty det sker allt för edra skull; på det
den öfverflödiga välgerning, der månge
tacka, skall rikeliga komma Gudi till pris.
16. Derföre förtröttes vi intet; utan ändock
vår utvärtes menniska förgås, så varder
dock den invärtes förnyad dag ifrå dag.
17. Ty vår bedröfvelse, den dock
timmelig och lätt är, föder i oss en evig
och öfver alla måtto vigtig härlighet;
18. Vi som icke se efter de ting, som
synas, utan de som icke synas; ty de ting,
som synas, äro timmelig; men de, som icke
synas, äro evig.
253
5. CAPITLET
Jordisk, himmelsk hydda. Domen, Återlösning.
1. Men vi vete, att om denna hyddones
vårt jordiska hus nederslaget varder, så
hafve vi ena byggning af Gudi byggd; ett
hus, icke med händer gjordt, det evigt är i
himmelen.
2. Och öfver detsamma sucke vi ock
efter vårt hemman som af himmelen är;
och oss längtar, att vi dermed måge
öfverklädde varda;
3. Dock om vi klädde, och icke nakne
finnes.
4. Ty medan vi äre uti denna hyddone,
sucke vi, och äre betungade; efter vi vilje
icke afklädde, utan heldre öfverklädde
varda, på det att det dödeliga måtte
uppsvolget varda af lifvet.
5. Men den oss dertill bereder, är Gud,
den oss Andan till pant gifvit hafver.
6. Så äre vi fördenskull vid goda tröst
alltid, och vete att, så länge vi hafve
hemman uti lekamen, så äre vi icke hemma
när Herranom.
7. Ty vi vandrom i trone, och se honom
intet.
8. Men vi hafve tröst, och hafve mycket
mer lust till att ute vandra ifrå lekamen,
och hemma vara när Herranom.
9. Derföre, hvad vi äre hemma, eller ute
vandrande, vinnlägge vi oss ock, att vi
måge honom täckas.
10. Ty vi måste alle uppenbarade varda
för Christi domstol; på det hvar och en
skall få, efter som han handlat hafver,
medan han lefde, ehvad det är godt eller
ondt.
11. Efter vi nu vete, att Herren är
fruktandes, fare vi sakta med menniskorna;
men Gudi äre vi uppenbare; jag hoppas, att
vi ock äre uppenbare uti edor samvet.
12. Vi prise oss icke åter för eder; men vi
gifve eder tillfälle till att berömma eder af
oss; på det I något hafva skolen emot dem,
som sig efter anseendet, och icke efter
hjertat berömma.