Nya testamentet - Logosmappen

22. Dem är vederfaret det som för ett sant
ordspråk plägar sägas: Hunden går åter till
sina spyo; och svinet, som tvaget är, sölar
sig åter i träcken.
PETRI DEN ANDRA EPISTEL
332
3. CAPITLET
Domsens visshet. Verldenes ände. Vår beredelse.
1. Detta är nu den andra Epistelen, som
jag skrifver eder till, mine käreste, i hvilko
jag uppväcker och förmanar edart rena
sinne;
2. Att I ihågkommen de ord, som
tillförene sagd äro af de heliga Propheter;
och desslikes vårt bud, vi som ärom
Herrans och Frälsarens Apostlar.
3. Och veter det i förstone, att i yttersta
dagarna varda kommande bespottare, som
vandra efter sin egen lusta;
4. Och säga: Hvar är nu det löfte om
hans tillkommelse? Ty ifrå den dag fäderne
äro afsomnade, blifver allt såsom det af
kreaturens begynnelse varit hafver.
5. Men sjelfviljande vilja de icke veta,
att himlarna hafva ock varit i förtiden, och
jorden af vattnet, och i vattnena bestånd
haft, genom Guds ord.
6. Likväl vardt på den tid verlden,
genom de samma, med flodene förderfvad.
7. Sammalunda ock nu himlarna och
jorden varda genom hans ord sparde, att de
skola varda eldenom förvarade till
domedag, då de ogudaktiga menniskor
fördömas skola.
8. Men ett skall eder icke fördoldt vara,
mine käreste, att en dag för Herranom är
såsom tusende år, och tusende år såsom en
dag.
9. Herren fördröjer intet sitt löfte, såsom
somlige mena det vara fördröjelse; men
han hafver tålamod med oss, och vill icke
att någre skola förgås, utan att hvar och en
vänder sig till bättring.
10. Men Herrans dag varder kommandes
såsom en tjuf om natten; och då skola
himlarna med en stor hastighet förgås, och
elementen skola försmälta af hetta, och
jorden, med de verk, som derpå äro, skola
afbrännas.
11. Efter nu allt detta skall förgås,
hurudana bör eder då vara, uti helig
umgängelse och Gudaktighet?