Nya testamentet - Logosmappen

12. CAPITLET
Hafvande qvinna. Röd drake. Michaels strid, seger.
1. Och i himmelen syntes ett stort
tecken: En qvinna beklädd med solene, och
månen under hennes fötter, och på hennes
hufvud en krona af tolf stjernor.
2. Och hon var hafvandes, ropade, och
pintes med barn, och hade stort qval till att
föda.
3. Och så syntes ett annat tecken i
himmelen, och si, en stor röd drake, som
hade sju hufvud och tio horn, och på hans
hufvud sju kronor.
4. Och hans stjert drog tredjeparten af
himmelens stjernor, och kastade dem ned
på jordena; och draken stod för qvinnone
som föda skulle, på det, när hon födt hade,
skulle han uppäta hennes barn.
5. Och hon födde ett svenbarn, som
regera skulle alla Hedningar med jernris;
och hennes barn vardt borttaget till Gud,
och till hans stol.
6. Och qvinnan flydde uti öknena, der
hon rum hade, beredt af Gudi, att hon der
föda skulle, i tusende, tuhundrade och
sextio dagar.
7. Och det vardt en stor strid i himmelen:
Michael och hans Änglar stridde med
drakan, och draken stridde och hans
Änglar;
8. Och de vunno intet; och deras rum
vardt icke mer funnet i himmelen.
9. Och den store draken, den gamle
ormen, den der heter djefvul och Satanas,
vardt utkastad, den der bedrager hela
verldena; och han vardt kastad på jordena,
och hans änglar vordo ock bortkastade med
honom.
10. Och jag hörde en stor röst, som sade i
himmelen: Nu är vår Guds salighet, och
kraft, och rike, och magt hans Christs
vorden, efter våra bröders åklagare är
förkastad, den dem åklagade för Gud, dag
och natt.
JOHANNIS UPPENBARELSE
359
11. Och de vunno honom för Lambsens
blods skull, och för dess vittnesbörds ords
skull, och de hafva icke älskat sitt lif allt
intill döden.
12. Derföre, glädjens, I himlar, och de
som bo i dem. Ve dem som bo på jordene,
och på hafvet; ty djefvulen stiger ned till
eder, och hafver en stor vrede, vetandes att
han icke lång tid hafver.
13. Och då draken såg att han förkastad
var på jordena, förföljde han qvinnona,
som svenbarnet födt hade.
14. Och qvinnone vordo gifne två vingar,
såsom af en stor örn; att hon skulle flyga
uti öknena uti sitt rum, der hon födes en
tid, och två tider, och en half tid, ifrån
ormsens ansigte.
15. Och ormen sputade utu sin mun
vatten, såsom en ström, efter qvinnona; på
det han skulle fördränka henne.
16. Men jorden halp qvinnone, och upplät
sin mun, och uppsvalg strömmen, som
draken af sin mun utsputat hade.
17. Och draken vardt vred på qvinnona,
och gick bort, att han skulle örliga med de
andra af hennes säd, de som hålla Guds
bud, och hafva Jesu Christi vittnesbörd.
18. Och han stod på hafsens sand.