Nya testamentet - Logosmappen

4. CAPITLET
Skynda till bättring. Ordets kraft.
1. Så låt oss nu frukta, att vi icke
försumme det löfte, som är, att vi skole
ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke
någor tillbakablifver.
2. Ty det är ock oss förkunnadt, så väl
som dem; men det halp dem intet att de
hörde ordet; efter de, som hörde, satte der
icke tro till.
3. Ty vi, som trom, ingåm i rolighetena,
som han sade: Såsom jag svor i mine
vrede, de skola icke ingå i mina rolighet;
der dock de verk fullbordad voro af
verldenes begynnelse.
4. Ty han sade enstäds om den sjunde
dagen alltså: Och Gud hvilade på sjunde
dagen af all sin verk;
5. Och åter nu här: De skola icke ingå i
min rolighet.
6. Efter det är ännu för handene, att
somlige skola der ingå, och de, som det i
förstone bebådadt vardt, äro icke komne
dertill, för otrons skull;
7. Lägger han åter en dag före, efter så
lång tid, och säger genom David: I dag,
såsom sagdt är, i dag, om I hören hans röst,
så förhärder icke edor hjerta.
8. Ty om Josue hade kommit dem till
rolighet, hade han ingalunda om en annan
dag sedan sagt.
9. Derföre står Guds folke en rolighet
tillbaka.
10. Ty den som ingången är uti hans
rolighet, han hafver ock fått hvilo af sin
verk, såsom Gud af sin.
11. Så vinnläggom oss nu, att vi mågom
inkomma uti denna roligheten, på det icke
någor skall falla uti samma otros
efterdömelse.
12. Ty Guds ord är lefvandes och kraftigt,
och skarpare än något tveeggadt svärd: och
går igenom, tilldess det åtskiljer själ och
anda, och märg och ben; och är en domare
öfver tankar och hjertans uppsåt.
DEN EPISTEL TILL DE EBREER
311
13. Och för honom är intet kreatur
osynligit; utan all ting äro blott och
uppenbar för hans ögon; om honom tale vi.
14. Efter vi nu hafve en stor öfversta
Prest, Jesum, Guds Son, som i himmelen
faren är, så låt oss hålla bekännelsen.
15. Ty vi hafve icke en öfversta Prest,
som icke kan varkunna sig öfver vår
svaghet; utan den som frestad är i all ting,
lika som vi, dock utan synd.
16. Derföre låt oss trösteliga framgå till
Nådastolen; att vi måge få barmhertighet,
och finna nåd, på den tid oss hjelp
behöfves.