Nya testamentet - Logosmappen

13. Och jag såg utu drakans mun, och utu
vilddjurets mun, och utu den falska
Prophetens mun, utgå tre orena andar,
såsom paddor.
14. Och det äro djefvulsens andar, som
tecken göra, och utgå till Konungarna på
hela jordene, att församla dem till strids på
den stora allsvåldiga Guds dag.
15. Si, jag kommer, som tjufven plägar
komma; salig är den som vakar, och
förvarar sin kläder, att han icke går naken,
och de få se hans skam.
16. Och han församlade dem på ett rum,
det heter på Ebreisko Armageddon.
17. Och den sjunde Ängelen göt ut sina
skål i vädret; och gick en stor röst utaf
himmelens tempel ifrå stolen, som sade:
Det är gjordt.
18. Och det vardt röster, och tordön, och
ljungeld, och stor jordbäfning, sådana, att
dess like icke varit hade, sedan
menniskorna på jordene varit hade, sådana
jordbäfning, så stor.
19. Och den store staden vardt i tre delar,
och Hedningarnas städer föllo; och den
store Babylon kom i åminnelse för Gudi,
att han ville gifva honom kalken af sine
grymma vredes vin.
20. Och alle öar flydde, och bergen
funnos intet.
21. Och stort hagel, såsom en centener,
kom ned af himmelen på menniskorna; och
menniskorna hädde Gud, för den stora
plåga af haglet; ty dess plåga var ganska
stor.
JOHANNIS UPPENBARELSE
363
17. CAPITLET
Skökan på vilddjuret. Lambets seger.
1. Och kom en af de sju Änglar, som
hade de sju skålar, och talade med mig,
och sade till mig: Kom, jag vill visa dig
den stora skökones fördömelse, som sitter
på mycken vatten;
2. Med hvilka Konungarna på jordene
bolat hafva; och de der på jordene bo, äro
druckne vordne af hennes boleris vin.
3. Och han förde mig i Andanom uti
öknena; och jag såg qvinnona sitta på ett
rosenfärgo vilddjur, det var fullt med
hädelsenamn, och hade sju hufvud och tio
horn.
4. Och qvinnan var klädd med purpur
och rosenfärgo, och öfvergyld med guld,
och ädla stenar, och perlor; och hade en
gyldene kalk i sine hand, full med
styggelse, och sins boleris orenlighet;
5. Och på hennes anlete skrifvet det
namn, Hemlighet: Den store Babylon,
modren till boleri, och till styggelse på
jordene.
6. Och jag såg qvinnona druckna af
helgonens blod, och af deras blod, som
Jesu vittne voro; och jag förundrade mig
storliga, då jag såg henne.
7. Och Ängelen sade till mig: Hvi
förundrar du dig? Jag vill säga dig
hemligheten om denna qvinnone, och om
vilddjuret, som bär henne, och hafver sju
hufvud och tio horn.
8. Vilddjuret, som du hafver sett, hafver
varit, och är icke; och det skall åter
uppkomma utaf afgrunden, och skall gå uti
fördömelse; och de, som på jordene bo,
skola förundra sig, hvilkas namn icke
skrifna äro i lifsens bok, ifrå verldenes
begynnelse; då de se vilddjuret, som hafver
varit, och som icke är, ändock det är.
9. Och här är sinnet, der visdom
tillhörer; de sju hufvud äro sju berg, der
qvinnan sitter uppå, och det äro sju
Konungar.