Nya testamentet - Logosmappen

14. CAPITLET
Jesu döds nytta. Tro, kärlek, bön. Den Helge Ande.
Rätt frid.
1. Och han sade till sina Lärjungar:
Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I
på Gud, så tror ock på mig.
2. I mins Faders hus äro många
boningar; om så icke vore, säger jag dock
eder, att jag går bort till att bereda eder
rum.
3. Och om jag än går bort till att bereda
eder rum, skall jag likväl komma igen, och
taga eder till mig; att hvar jag är, der
skolen I ock vara;
4. Och hvart jag går, veten I, och vägen
veten I.
5. Thomas sade till honom: Herre, vi
vete icke hvart du går; och huru kunne vi
veta vägen?
6. Jesus sade till honom: Jag är vägen,
sanningen och lifvet; ingen kommer till
Fadren, utan genom mig.
7. Känden I mig, så känden I ju ock min
Fader; och nu kännen I honom, och hafven
sett honom.
8. Philippus sade till honom: Herre, låt
oss se Fadren, så hafve vi nog.
9. Sade Jesus till honom: Jag är så lång
tid när eder, och du känner mig icke;
Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och
huru säger du: Låt oss se Fadren?
10. Tror du icke, att jag är i Fadrenom,
och Fadren i mig? Orden, som jag talar till
eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren,
som är i mig, han gör gerningarna.
11. Tror mig, att jag är i Fadrenom, och
Fadren i mig; eljest, tror mig för
gerningarnas skull.
12. Sannerliga, sannerliga säger jag eder:
Den der tror på mig, de gerningar, som jag
gör, skall ock han göra; och skall göra
större än dessa; ty jag går till Fadren.
13. Och allt det I bedjen i mitt Namn, det
skall jag göra; på det att Fadren skall
prisad varda i Sonenom.
14. Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall
jag göra.
JOHANNIS EVANGELIUM
148
15. Älsken I mig, så håller min bud.
16. Och jag skall bedja Fadren, och han
skall gifva eder en annan Hugsvalare, att
han skall blifva när eder evinnerliga;
17. Sanningenes Anda, den verlden icke
kan undfå; ty hon ser honom icke, och
känner honom icke; men I kännen honom;
ty han blifver när eder, och skall vara i
eder.
18. Jag skall icke låta eder vara faderlösa;
jag skall komma till eder.
19. Än är en liten tid, och verlden ser mig
icke mer. Men I skolen se mig; ty jag
lefver; I skolen ock lefva.
20. På den dagen skolen I förstå, att jag är
i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.
21. Den min bud hafver, och håller dem,
han är den mig älskar; och den mig älskar,
han skall varda älskad af minom Fader;
och jag skall älska honom, och honom
skall jag uppenbara mig.
22. Sade till honom Judas, icke den
Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du
skall uppenbara dig oss, och icke verldene?
23. Svarade Jesus, och sade till honom:
Den mig älskar, han varder hållandes min
ord, och min Fader skall älska honom; och
vi skole komma till honom, och blifva
boende när honom.
24. Men den mig icke älskar, han håller
icke min ord; och det ordet I hören, är icke
mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.
25. Detta hafver jag talat till eder, medan
jag hafver varit när eder.
26. Men Hugsvalaren, den Helge Ande,
hvilken Fadren skall sända i mitt Namn,
han skall lära eder all ting, och påminna
eder allt det jag eder sagt hafver.
27. Friden låter jag eder; min frid gifver
jag eder; icke gifver jag eder, såsom
verlden gifver. Edart hjerta vare icke
bedröfvadt, ej heller rädes.
28. I hörden, att jag sade eder: Jag går
bort, och kommer åter till eder. Haden I
mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag
går till Fadren; ty Fadren är större än jag.