Nya testamentet - Logosmappen

43. Jag är kommen i mins Faders Namn,
och I anammen mig icke; kommer en
annar i sitt eget namn, den varden I
anammande.
44. Huru kunnen I tro, I som tagen pris
hvar af androm; och den pris, som kommer
allena af Gudi, söken I intet.
45. I skolen icke mena, att jag skall
anklaga eder för Fadren; det är en, som
eder anklagar, nämliga Moses, den I
hoppens uppå.
46. Haden I trott Mosi, så haden I ock
trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.
47. Men tron I icke hans skrifter, huru
skolen I då tro min ord?
JOHANNIS EVANGELIUM
132
6. CAPITLET
Femtusen män spisas. Lifsens bröd.
1. Derefter for Jesus öfver det Galileiska
hafvet, som är vid den staden Tiberias.
2. Och mycket folk följde honom,
derföre att de sågo hans tecken, som han
gjorde med dem som sjuke voro.
3. Och gick Jesus på ett berg, och satte
sig der med sina Lärjungar.
4. Och då tillstundade Påska, Judarnas
högtid.
5. Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg
att mycket folk kom till honom, och sade
till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att
desse må äta?
6. Det sade han till att försöka honom; ty
han visste väl hvad han ville göra.
7. Svarade honom Philippus: För
tuhundrade penningar bröd vore dem icke
nog, till att hvar finge ett litet stycke.
8. Då sade till honom en af hans
Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:
9. Här är en pilt, som hafver fem
bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår
det ibland så många?
10. Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och
på det rummet var mycket gräs. Då satte
sig ned vid femtusend män.
11. Och Jesus tog bröden, tackade, och
fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte
ibland dem som såto; sammaledes ock af
fiskarna, så mycket han ville.
12. Då de voro mätte, sade han till sina
Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som
öfverblifne äro, att de icke förfaras.
13. Så hemte de tillhopa, och uppfyllde
tolf korgar med styckom, som öfver voro
af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.
14. När nu de menniskorna sågo, att Jesus
hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är
denne den Propheten, som komma skall i
verldena.
15. När då Jesus förnam, att de ville
komma och taga honom, och göra honom
till Konung, gick han åter afsides bort uppå
berget, han sjelf allena.