Nya testamentet - Logosmappen

26. När Saulus kom till Jerusalem, böd
han till att gifva sig intill Lärjungarna; och
de voro alle rädde för honom, icke
troendes att han var vorden Lärjunge.
27. Men Barnabas tog honom till sig, och
hade honom bort till Apostlarna; och
förtäljde dem, huru han hade sett Herran i
vägen, och att han hade talat med honom;
och huru han hade manliga bevist sig, i
Jesu Namn, uti Damasco.
28. Och var han sedan med dem i
Jerusalem, gick ut och in, och talade
trösteliga i Herrans Jesu Namn;
29. Och talade och disputerade emot de
Greker. Men de sökte efter att dräpa
honom.
30. Då bröderna det förnummo, fordrade
de honom intill Cesareen, och läto honom
fara till Tarsum.
31. Så hade då nu församlingarna frid
öfver hela Judeen, och Galileen, och
Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i
Herrans räddhåga, och uppfylldes med den
Helga Andas tröst.
32. Så hände sig att, då Petrus vandrade
allestäds omkring, kom han ock till de
heliga, som bodde i Lydda.
33. Der fann han en man, benämnd Eneas,
som nu i åtta år legat hade på säng, och
han var borttagen.
34. Och Petrus sade till honom: Enea,
bote dig Jesus Christus; statt upp, och
bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han
upp.
35. Och honom sågo alle, som bodde i
Lydda, och i Sarona, och vordo omvände
till Herran.
36. Men i Joppe var en lärjunginna,
benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det
är, en rå; hon var full med goda gerningar,
och almosor, som hon gaf.
37. Så hände sig i de dagar, att hon vardt
sjuk, och blef död; och de tvådde henne,
och lade henne i salen.
APOSTLA GERNINGAR
175
38. Och efter Lydda var icke långt ifrå
Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus
var der, sände de två män till honom, och
bådo, att han ville göra sig det omak och
komma till dem.
39. Då stod Petrus upp, och kom till dem.
Och då han var kommen, hade de honom
in i salen; och kringom honom stodo alla
enkor gråtande, och viste honom kjortlar
och kläder, som Dorcas hade gjort dem,
medan hon var med dem.
40. Då dref Petrus dem alla ut, och föll
ned på sin knä, och bad; och vände sig om
till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp.
Då öppnade hon sin ögon; och som hon
fick se Petrum, satte hon sig upp igen.
41. Och han räckte henne handena, och
reste henne upp; och kallade de heliga, och
enkorna, och antvardade dem henne
lefvandes.
42. Och det vardt kunnigt öfver hela
Joppe; och månge begynte tro på Herran.
43. Så begaf sig, att han blef i många
dagar i Joppe, när en som het Simon, som
var en lädermakare.