Nya testamentet - Logosmappen

27. Till en jungfru, som förlofvad var
enom man, hvilkens namn var Joseph, af
Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28. Och Ängelen kom in till henne, och
sade: Hel, full med nåd! Herren är med
dig; välsignad du ibland qvinnor.
29. Då hon såg honom, vardt hon förfärad
af hans tal, och tänkte uppå, hurudana
helsning detta var.
30. Då sade Ängelen till henne: Frukta
dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för
Gudi.
31. Si, du skall afla i ditt lif, och föda en
son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32. Han skall varda stor, och kallas dens
Högstas Son; och Herren Gud skall gifva
honom hans faders Davids säte;
33. Och han skall vara en Konung öfver
Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall
ingen ände vara.
34. Då sade Maria till Ängelen: Huru
skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35. Ängelen svarade, och sade till henne:
Den Helge Ande skall komma öfver dig,
och dens Högstas kraft skall öfverskygga
dig; derföre ock det Helga, som af dig födt
varder, skall kallas Guds Son.
36. Och si, Elisabet, din fränka, hafver
ock aflat en son i sin ålderdom; och detta
är sjette månaden åt henne, som hetes vara
ofruktsam;
37. Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38. Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna;
varde mig efter ditt tal. Och Ängelen
skiljdes ifrå henne.
39. Uti de dagar stod Maria upp, och gick
i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40. Och kom uti Zacharie hus, och
helsade Elisabet.
41. Och det begaf sig, då Elisabet hörde
Marie helsning, sprang barnet uti hennes
lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den
Helga Anda;
42. Och hon ropade med höga röst, och
sade: Välsignad du ibland qvinnor, och
välsignad dins lifs frukt.
LUCE EVANGELIUM
77
43. Och hvadan kommer mig detta, att
mins Herras moder kommer till mig?
44. Si, då rösten af dine helsning kom i
min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45. Och salig äst du, som trodde; ty all
ting varda fullbordad, som dig sagd äro af
Herranom.
46. Och Maria sade: Min själ prisar
storliga Herran;
47. Och min ande fröjdar sig i Gudi,
minom Frälsare;
48. Ty han hafver sett till sine tjenarinnos
ringhet: Si, härefter varda all slägte mig
saliga kallande.
49. Ty den Mägtige hafver gjort mägtig
ting med mig, och hans Namn är heligt;
50. Och hans barmhertighet varar ifrå
slägte till slägte, öfver dem som frukta
honom.
51. Han hafver bedrifvit magt med sinom
arm, och förskingrat dem, som högfärdige
äro uti deras hjertas sinne.
52. De mägtige hafver han satt af sätet,
och uppsatt de ringa.
53. De hungriga hafver han med god ting
uppfyllt, och de rika hafver han låtit
tomma blifva.
54. Han hafver upptagit sin tjenare Israel,
tänkande på sina barmhertighet;
55. Såsom han sagt hafver till våra fäder,
Abraham och hans säd, till evig tid.
56. Och Maria blef när henne vid tre
månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57. Så vardt då Elisabet tiden fullbordad
att hon skulle föda, och hon födde en son.
58. Och hennes grannar och fränder fingo
höra, att Herren hade gjort stor
barmhertighet med henne, och fröjdade sig
med henne.
59. Och det begaf sig, på åttonde dagen
kommo de till att omskära barnet; och
kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60. Då svarade hans moder, och sade:
Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61. Då sade de till henne: Uti dine slägt är
ingen, som hafver det namnet.