Nya testamentet - Logosmappen

14. Jag säger eder: Denne gick dädan hem
igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den
sig upphöjer, han varder förnedrad; och
den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15. Så båro de ock barn till honom, att
han skulle taga på dem; då hans Lärjungar
det sågo, näpste de dem.
16. Men Jesus kallade dem till sig, och
sade: Låter barnen komma till mig, och
förmener dem icke; ty sådana hörer Guds
rike till.
17. Sannerliga säger jag eder: Hvilken
som icke tager Guds rike som ett barn, han
skall icke komma derin.
18. Och frågade honom en öfverste,
sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag
göra, att jag må få evinnerligit lif?
19. Sade Jesus till honom: Hvi kallar du
mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20. Budorden vetst du: Du skall icke
bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall
icke stjäla; du skall icke säga falskt
vittnesbörd; du skall ära din fader och dina
moder.
21. Då sade han: Allt detta hafver jag
hållit af min ungdom.
22. Då Jesus det hörde, sade han till
honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det
du hafver, och skift emellan de fattiga, och
du skall få en skatt i himmelen; och kom,
och följ mig.
23. Då han det hörde, vardt han storliga
bedröfvad; ty han var ganska rik.
24. Då Jesus såg honom vara mägta
bedröfvad, sade han: O! med huru stor
plats komma de i Guds rike, som
penningar hafva;
25. Ty snarare kan en camel gå igenom ett
nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26. Då sade de som det hörde: Ho kan då
varda salig?
27. Men han sade: Det omöjeligit är för
menniskom, det är möjeligit för Gud.
28. Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting
öfvergifvit, och följt dig.
LUCE EVANGELIUM
111
29. Sade han till dem: Sannerliga säger
jag eder; ingen är den som hafver
öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder,
eller hustru, eller barn, för Guds rikes
skull;
30. Den icke skall igenfå mycket mer i
denna tiden, och i tillkommande verld
evinnerligit lif.
31. Då tog Jesus till sig de tolf, och sade
till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och
all ting skola fullbordad varda, som
skrifven äro af Propheterna om
menniskones Son.
32. Ty han skall öfverantvardas
Hedningom, och begabbas, och försmädas,
och bespottas.
33. Och sedan de hafva hudflängt honom,
skola de döda honom; och tredje dagen
skall han uppstå igen.
34. Men de förstodo der intet af, och talet
var dem så fördoldt, att de icke förstodo
hvad som sades.
35. Så hände sig, att när han kom in mot
Jericho, satt en blinder vid vägen, och
tiggde.
36. Och när han hörde folket framgå,
frågade han hvad det var?
37. Då sade de till honom, att Jesus af
Nazareth gick der fram.
38. Då ropade han, och sade: Jesu, Davids
Son, varkunna dig öfver mig.
39. Men de, som föregingo, näpste
honom, att han skulle tiga; men han ropade
dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver
mig.
40. Då stadnade Jesus, och böd leda
honom till sig. Då han kom fram, frågade
han honom,
41. Sägandes: Hvad vill du, att jag skall
göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte
få min syn.
42. Och Jesus sade till honom: Haf din
syn; din tro hafver frälst dig.
43. Och straxt fick han sin syn igen, och
följde honom, prisandes Gud. Och allt
folket, som detta sågo, lofvade Gud.