Nya testamentet - Logosmappen

8. CAPITLET
En spitelsk. Höfvitsmannens dräng. Petri svära.
Hafsens storm. Män, svin besatte.
1. När han nu gick neder af berget,
följde honom mycket folk.
2. Och si, der kom en spitelsk man, och
tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så
kan du göra mig renan.
3. Då räckte Jesus ut sina hand, och tog
på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och
straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.
4. Och Jesus sade till honom: Se till, att
du säger det för ingom; utan gack bort, och
låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som
Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver
dem.
5. Men när Jesus gick in uti Capernaum,
kom en höfvitsman till honom, och bad
honom,
6. Sägandes: Herre, min tjenare ligger
hemma borttagen, och hafver stor
vedermödo.
7. Då sade Jesus till honom: Jag vill
komma, och bota honom.
8. Då svarade höfvitsmannen, och sade:
Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in
under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så
blifver min tjenare helbregda.
9. Ty jag är ock en menniska under
annars mans våld, och hafver krigsknektar
under mig; och jag säger till den ena:
Gack; och han går; och till den andra:
Kom; och han kommer; och till min dräng:
Gör det; och han gör så.
10. När Jesus detta hörde, förundrade han
sig, och sade till dem, som honom följde:
Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke
funnit sådana tro i Israel.
11. Men jag säger eder, att månge varda
kommande af östan och vestan, och skola
sitta med Abraham, Isaac och Jacob i
himmelriket.
12. Men riksens barn skola varda
utkastade i det yttersta mörkret; der skall
vara gråt och tandagnisslan.
MATTHEI EVANGELIUM
10
13. Och Jesus sade till höfvitsmannen:
Gack, och som du tror, så ske dig; och i
samma stundene blef hans tjenare
helbregda.
14. Och när Jesus kom i Petri hus, och såg
att hans svära låg, och hade skälfvosot;
15. Då tog han på hennes hand, och
skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod
upp, och tjente dem.
16. Och när aftonen kom, hade de till
honom många, som voro besatte; och han
dref ut andarna med ord, och alla dem, som
ondt hade, botade han;
17. På det fullbordas skulle det som sagdt
var genom Esaia Propheten, som säger:
Han hafver tagit på sig våra skröplighet,
och våra sjukdomar hafver han burit.
18. Och när Jesus såg mycket folk
omkring sig, böd han, att man skulle fara
utöfver på hinsidon hafvet.
19. Och kom en Skriftlärd till honom, och
sade till honom: Mästar, jag vill följa dig
ehvart du går.
20. Då sade Jesus till honom: Räfvarne
hafva kulor, och foglarna under himmelen
näste; men menniskones Son hafver intet,
der han må luta sitt hufvud till.
21. Och en annar af hans Lärjungar sade
till honom: Herre, gif mig lof, att jag går
först bort, och begrafver min fader.
22. Då sade Jesus till honom: Följ du mig,
och låt de döda begrafva sina döda.
23. Och han steg i skeppet, och hans
Lärjungar följde honom.
24. Och si, en stor storm växte upp i
hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet;
och han sof.
25. Då gingo Lärjungarna till, och väckte
honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi
förgås.
26. Då sade han till dem: I klentrogne, hvi
rädens I? Och stod upp, och näpste vädret,
och hafvet; och det vardt stilla lugnet.
27. Men menniskorna förundrade sig, och
sade: Hvad är denne för en, att vädret och
hafvet äro honom lydig?