Nya testamentet - Logosmappen

27. Och detta är mitt Testament med dem,
då jag borttager deras synder.
28. Efter Evangelium håller jag dem för
ovänner, för edra skull; men efter
utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas
skull.
29. Ty Guds gåfvor och kallelse äro
sådana, att han kan dem icke ångra.
30. Ty såsom ock I fordom icke trodden
på Gud, och hafven dock nu öfver deras
otro fått barmhertighet;
31. Så hafva ock nu de icke velat tro på
den barmhertighet, som eder vederfaren är,
att dem måtte ock barmhertighet
vederfaras.
32. Ty Gud hafver allt beslutit under otro,
på det han skall förbarma sig öfver alla.
33. O! hvilken djuphet af den rikedom,
som är både i Guds visdom och kunskap;
huru obegripelige äro hans domar, och
oransakelige hans vägar.
34. Ty ho hafver känt Herrans sinne?
Eller ho hafver varit hans rådgifvare?
35. Eller ho hafver gifvit honom något
tillförene, det honom skall betaladt varda?
36. Ty af honom, och igenom honom, och
i honom äro all ting; honom vare ära i
evighet. Amen.
EPISTEL TILL DE ROMARE
223
12. CAPITLET
Förmaning till broderlig kärlek i allt umgänge.
1. Så förmanar jag nu eder, käre bröder,
vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor
lekamen till ett offer, som är lefvande,
heligt och Gudi behageligit, edra skäliga
Gudstjenst.
2. Och håller eder icke efter denna
verldena; utan förvandler eder med edars
sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad
Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje
är.
3. Ty jag säger, igenom den nåd som
mig gifven är, hvarjom och enom af eder,
att ingen hålle mer af sig, än honom bör
hålla; utan hålle sig så, att der är måtta
med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom
och enom trones mått.
4. Ty såsom vi uti en lekamen hafve
många lemmar, men alle lemmar hafva
icke allt samma ämbete;
5. Så äre vi nu månge en lekamen i
Christo, men inbördes äre vi hvarsannars
lemmar;
6. Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den
nåd som oss gifven är. Hafver någor
Prophetiam, så vare hon ens med trone.
7. Hafver någor ett ämbete, så akte han
derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
8. Förmanar någor, så akte han på
förmaningen; gifver någor, så gifve uti
enfaldighet; regerar någor, så regere med
omsorg; gör någor barmhertighet, så göre
det med fröjd.
9. Kärleken vare utan skrymtan; hater
det onda, blifvandes vid det godt är.
10. Varer hvar med annan vänlige, uti
broderlig kärlek; den ene förekomme den
andra med inbördes heder.
11. Varer icke tröge uti det I hafven för
händer; varer brinnande i Andanom;
skicker eder efter tiden.
12. Varer glade i hoppet; tålige i
bedröfvelse; håller på bedja.
13. Deler edart till de heligas nödtorft;
herberger gerna.