Nya testamentet - Logosmappen

3. CAPITLET
Christus mer än Mose. Blif stadig i hans lära.
1. Derföre, I helige bröder, som
delaktige ären uti den himmelska kallelsen,
akter på Apostelen, och öfversta Presten,
den vi bekännom, Christum Jesum;
2. Hvilken trogen är honom, som honom
gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans
hus;
3. Så mycket större äro värd än Moses,
som han hafver större äro, som huset
byggde, än sjelfva huset.
4. Ty hvart och ett hus bygges af någon;
men Gud är den, som all ting gjort hafver.
5. Och Moses var trogen i allt hans hus,
såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd,
som framdeles yppas skulle;
6. Men Christus, såsom en Son, i sitt
hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars
förtröstningen, och hoppsens berömmelse,
intill ändan fast behålle.
7. Derföre, såsom den Helge Ande
säger: I dag, om I fån höra hans röst,
8. Så förhärder icke edor hjerta; såsom
skedde i vredene på frestelsedagen, i
öknene;
9. Då edre fäder frestade mig; de
bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år.
10. Derföre vardt jag vred på detta slägtet,
och sade: Alltid fara de ville med hjertat;
men de visste icke mina vägar;
11. Så att jag ock svor i mine vrede: De
skola icke komma uti mina rolighet.
12. Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs
uti någon edra icke är ett argt och otroget
hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud.
13. Utan förmaner eder sjelfva alla dagar,
så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland
eder blifver förhärd, genom syndenes
bedragelse.
14. Ty vi äre delaktige vordne af Christo;
om vi annars trona, som vi begynt hafve,
fast behålle intill ändan.
15. Emedan det sägs: I dag, om I fån höra
hans röst, så förhärder icke edor hjerta,
såsom skedde i vredene.
DEN EPISTEL TILL DE EBREER
310
16. Ty somlige, som henne hörde,
förtörnade honom; men icke alle, som
farne voro utaf Egypten, genom Mosen.
17. Men hvilkom var han vred i fyratio
år? Var han icke dem som syndat hade,
hvilkas kroppar förföllo i öknene?
18. Men hvilkom svor han då, att de icke
skulle komma in i hans rolighet, utan dem
otrognom?
19. Och vi sem, att de icke kunde ingå,
för otrones skull.