Nya testamentet - Logosmappen

24. Och sade Festus: Konung Agrippa,
och I män alle, som med oss tillstädes
ären: Här sen I den mannen, om hvilken
hele hopen af Judarna hafver bedit mig,
både i Jerusalem och här, ropandes att
honom borde icke lefva länger.
25. Men jag fann honom intet bedrifvit
hafva, det döden värdt var;
26. Men efter han sköt sig till Kejsaren, så
aktar jag ock sända honom. Men hvad jag
skall skrifva herranom om honom, det visst
är, hafver jag icke; hvarföre hafver jag nu
honom här fram för eder, och mest för dig,
Konung Agrippa, att när derom ransakadt
är, må jag hafva hvad jag skrifva skall.
27. Ty mig synes orätt vara att sända
någon fången, och icke dermed gifva saken
tillkänna, för hvilka han anklagad är.
APOSTLA GERNINGAR
204
26. CAPITLET
Paulus berättar för Agrippa sin omvändelse.
1. Då sade Agrippa till Paulum: Dig
tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte
Paulus sina hand ut, och talade för sig:
2. Jag håller mig nu lycksaligan, att jag
skall försvara mig i dag inför dig, Konung
Agrippa, i all de stycker, der jag öfver
anklagad varder af Judomen;
3. Aldramest medan jag vet, att du äst
förståndig på de sedvänjor och spörsmål,
som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag
dig, att du ville höra mig tåleliga.
4. Mitt lefverne ifrån ungdomen, huru
det af begynnelsen ibland detta folk i
Jerusalem varit hafver, veta alle Judar,
5. Som mig förr känt hafva, om de vilja
best ät; ty jag hafver varit en Pharisee,
hvilket är det strängesta parti uti vår
Gudstjenst.
6. Och nu står jag här för rätten, för
hoppets skull till det löfte, som skedt är till
våra fäder af Gudi;
7. Till hvilket de tolf vår slägte
förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi
stadeliga natt och dag; för detta hopps
skull, Konung Agrippa, varder jag
anklagad af Judomen.
8. Hvi varder det hållet af eder otroligit,
om Gud uppväcker de döda?
9. Jag mente väl hos mig sjelf, att jag
mycket göra skulle, stridandes emot Jesu
Nazareni Namn;
10. Som jag ock gjorde i Jerusalem; och
många heliga kastade jag i fängelse, dertill
jag magt tagit hade af de öfversta
Presterna; och då de dräpne vordo, förde
jag domen.
11. Och i alla Synagogor pinade jag dem
ofta, och nödgade dem till hädelse; och var
dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde
dem ock uti de främmande städer.
12. För hvilka sak, när jag for till
Damascum, med öfversta Presternas magt
och förlof;