Nya testamentet - Logosmappen

25. Ej heller dyrkas med menniskohänder,
behöfvandes någon ting, efter han gifver
allom lif, anda och allt;
26. Och hafver gjort allt menniskoslägtet
af ett blod, till att bo på hela jordene, och
satt dem före beskärda tider, och skickat
huru vidt och långt de bo skola;
27. På det att de skola söka Herran, om de
måtte kunna kännan och finnan, ändock
han är icke långt ifrå hvarjom och enom af
oss.
28. Ty i honom lefve vi, röroms och hafve
varelse; såsom ock någre af edra Poeter
sagt hafva: Ty vi äre ock hans slägte.
29. Äre vi nu Guds slägte, så skole vi icke
tänka att Gudomen är lik vid guld och
silfver, eller stenar konsteliga uthuggna,
eller vid menniskors fund.
30. Och ändock Gud hafver öfversett
härtilldags sådana fåvitskhets tid,
förkunnar han dock nu menniskomen, att
alle allestäds skola bättra sig.
31. Ty han hafver satt en dag före, på
hvilken han skall döma jordenes krets med
rättfärdighet, genom den man i hvilkom
han det beslutit hafver, gifvandes allom
trona före, i det han honom uppväckt hade
ifrå de döda.
32. Då de hörde nämnas de dödas
uppståndelse, gjorde somlige der gack af,
och somlige sade: Vi vilje än yttermera
höra dig derom.
33. Och så gick Paulus ut ifrå dem.
34. Och någre män höllo sig intill honom,
och trodde; ibland hvilka var Dionysius, en
af Rådet, och en qvinna, benämnd
Damaris, och andre med dem.
APOSTLA GERNINGAR
190
18. CAPITLET
Paulus i Corintho, Epheso, Cesarea, Jerusalem,
Antiochia, Galatia, & c. Appolos.
1. Derefter for Paulus af Athen, och kom
till Corinthus;
2. Och der fann han en Juda, benämnd
Aqvila, bördig af Ponto, den nyligen
kommen var af Valland, och Priscilla, hans
hustru; ty Claudius hade budit uppå, att
alle Judar skulle fara ut af Rom; och höll
han sig intill dem;
3. Ty han var af samma handtverk; och
blef när dem, och arbetade; och var deras
handtverk att göra paulun,
4. Och disputerade han uti Synagogon på
alla Sabbather, dragandes dertill både
Judar och Greker.
5. Och då Silas och Timotheus kommo
ifrå Macedonien, tvingade Anden Paulus
att betyga Judomen, att Jesus var Christus.
6. Och då de sade deremot, och talade
hädelse, skakade han kläden, och sade till
dem: Edart blod vare öfver edart hufvud;
härefter går jag nu oskyldig till
Hedningarna.
7. Och så gick han dädan, och kom uti
ens mans hus, som het Justus, den der var
en gudfruktig man, hvilkens hus var hardt
vid Synagogon.
8. Men Crispus, öfversten för
Synagogon, trodde Herranom, med allt sitt
hus; och månge Corinthier, som på hörde,
trodde, och läto sig döpa.
9. Och sade Herren till Paulum uti en
syn om natten: Frukta dig intet, utan tala,
och tig icke;
10. Ty jag är med dig, och ingen skall
bjuda till att göra dig skada; ty jag hafver
mycket folk i denna staden.
11. Så blef han der ett år och sex
månader, lärandes dem Guds ord.
12. Men då Gallion var landshöfding
öfver Achaja, reste Judarna sig upp
endrägteliga emot Paulum, och hade
honom fram för domstolen;
13. Sägande: Denne mannen gifver
menniskomen in att dyrka Gud emot lagen.