Nya testamentet - Logosmappen

3. CAPITLET
Juda förmån. Den sanna rättfärdigheten.
1. Hvad fördel hafva då Judarna? Eller
hvad är omskärelsen nyttig?
2. Jo, ganska mycket. Först, att dem
hafver varit betrodt det Gud talat hafver.
3. Hvad magt ligger derpå, att somlige af
dem icke trodde? Skulle deras otro göra
Guds trohet om intet?
4. Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig,
och hvar och en menniska lögnaktig;
såsom skrifvet är: På det du blifver
rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du
dömes.
5. Är det nu så, att vår orättfärdighet
prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi
säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas
deröfver? Jag talar efter menniskosätt.
6. Bort det; ty huru kunde Gud då döma
verldena?
7. Ty om Guds sanning vorde yppare af
mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag
då ännu dömas som en syndare?
8. Och icke heldre göra, såsom vi
vardom försmädde, och som någre säga,
att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det
der kommer godt af; hvilkas fördömelse är
all rätt.
9. Huru är då derom? Hafve vi någon
fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det
nu bevisat, att både Judar och Greker äro
alle under synd;
10. Som skrifvet står: Den är icke till som
rättfärdig är; icke en.
11. Ingen är ock den som förståndig är;
ingen är som aktar Gud.
12. Alle hafva afvikit; allesamman äro
onyttige vordne; ingen är som godt gör;
icke till en.
13. Deras strupe är en öppen graf; deras
tungor bruka de till svek; huggormaetter
under deras läppar.
14. Deras mun är full med bannor och
bitterhet;
15. Deras fötter snare till att utgjuta blod;
16. Förtryckelse och vedermöda i deras
vägar;
EPISTEL TILL DE ROMARE
213
17. Och fridsens väg veta de icke.
18. Guds räddhåge är icke för deras ögon.
19. Så vete vi, att allt det lagen säger, det
säger hon till dem som under lagen äro; att
hvar och en mun skall tillstoppas, och all
verlden skall för Gudi brottslig varda;
20. Derföre, att intet kött kan af lagsens
gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af
lagen känner man syndena.
21. Men nu är Guds rättfärdighet, utan
lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist
genom lagen och Propheterna;
22. Den Guds rättfärdighet, säger jag, som
kommer af Jesu Christi tro, till alla, och
öfver alla de som tro; ty här är ingen
åtskilnad.
23. Allesamman äro de syndare, och
hafva intet berömma sig af för Gudi;
24. Och varda rättfärdige utan förskyllan,
af hans nåd, genom den förlossning som i
Christo Jesu skedd är;
25. Hvilken Gud hafver satt för en
nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko
han låter se sina rättfärdighet, i thy att han
förlåter synderna, som blefna voro under
Guds tålamod;
26. Till att låta se i denna tiden sina
rättfärdighet; på det han allena skall vara
rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som
är af Jesu tro.
27. Hvar är nu din berömmelse? Hon är
utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas
lag? Nej; utan med trones lag.
28. Så hålle vi nu det, att menniskan
varder rättfärdig af trone, utan lagsens
gerningar.
29. Eller är Gud allenast Judarnas Gud?
Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo
visserliga, ock Hedningarnas;
30. Efter det en Gud är, som gör
omskärelsen rättfärdig af trone, och
förhudena genom trona.
31. Göre vi då lagen om intet med trone?
Bort det; utan vi upprättom lagen.