Nya testamentet - Logosmappen

23. CAPITLET
Christus förhöres af Herodes och Pilatus, dömes,
korsfästes, dör, begrafves.
1. Då stod upp hele hopen af dem, och
ledde honom bort till Pilatum;
2. Och begynte till att klaga på honom,
sägande: Denna hafve vi beslagit dermed,
att han förvänder folket, och förbjuder
gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara
Christus en Konung.
3. Och Pilatus frågade honom, sägandes:
Äst du Judarnas Konung? Då svarade han
honom, och sade: Du säger det.
4. Då sade Pilatus till öfversta Presterna,
och till folket: Jag finner intet brott med
denna mannen.
5. Men de höllo sitt tal fram, sägande:
Han gör uppror ibland folket, lärandes
öfver allt Judiska landet, begynnandes i
Galileen, och sedan allt hit.
6. Då Pilatus hörde nämnas Galileen,
frågade han, om han var en Galileisk man.
7. Och då han förnam, att han var under
Herodis välde, försände han honom till
Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den
tiden.
8. Då Herodes fick se Jesum, vardt han
ganska glad; ty han hade i lång tid haft
åstundan till att se honom; ty han hade
mycket hört om honom, och hoppades få
se något tecken göras af honom.
9. Och han frågade honom om mång
stycker; men han svarade honom intet.
10. Stodo ock öfverste Presterna, och de
Skriftlärde, och klagade svårliga på
honom.
11. Men Herodes med sitt folk föraktade
honom, och begabbade honom, och klädde
honom uti ett hvitt kläde, och sände honom
igen till Pilatum.
12. Och Pilatus och Herodes vordo vänner
emellan sig på samma dag; ty emellan dem
hade tillförene varit ovänskap.
13. Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta
Presterna, och föreståndarena, och folket;
LUCE EVANGELIUM
120
14. Och sade till dem: I hafven fått mig
denna mannen, såsom den der hafver
förvändt folket; och si, jag hafver förhört
honom i edor närvaro, och finner dock
ingen af de ogerningar med denna mannen,
der I anklagen honom före;
15. Och ej heller Herodes; ty jag försände
eder till honom; och si, man kunde intet
komma på honom, det döden värdt var.
16. Derföre vill jag näpsan och släppan.
17. Ty han skulle om högtidena gifva dem
en lös.
18. Då ropade hele hopen, och sade: Tag
denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19. Den der låg i fängelset, för ett
upplopps skull, som i staden skedt var, och
för ett mandråp.
20. Åter talade Pilatus till dem, och ville
gifva Jesum lös.
21. Då ropade de, och sade: Korsfäst,
korsfäst honom.
22. Då sade han tredje resona till dem:
Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner
ingen dödssak med honom; derföre vill jag
näpsan, och gifvan lös.
23. Men de lade åt med stort rop, och
begärade att han skulle korsfästas; och
deras och de öfversta Presternas rop vardt
ju mer och mer.
24. Då dömde Pilatus, att så ske skulle,
som de begärade;
25. Och gaf dem lös den i fängelset satt
var för upploppets och dråpets skull, den
de begärat hade; men Jesum
öfverantvardade han deras vilja.
26. Och då de ledde honom ut, fingo de
en fatt, som het Simon af Cyrene, den der
kom af markene; honom lade de korset
uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27. Men honom följde en stor hop folk,
och qvinnor, de der greto och ömkade sig
öfver honom.
28. Då vände sig Jesus om till dem, och
sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver
mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och
öfver edor barn.