Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE CORINTHIER
15. Eller huru förlika sig Christus och
Belial? Eller hvad del hafver den trogne
med dem otrogna?
16. Eller huru kommer Guds tempel
öfverens med afgudar? Ty I ären lefvandes
Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo
uti dem, och vandra uti dem; och jag vill
vara deras Gud, och de skola vara mitt
folk.
17. Derföre går ut ifrå dem, och skiljens
ifrå dem, säger Herren, och kommer intet
vid det orent är; och så skall jag undfå
eder;
18. Och vara edar Fader, och I skolen vara
mine söner och döttrar, säger allsvåldige
Herren.
255
7. CAPITLET
Helig lefnad. Pauli hugnad. Sorg efter Guds sinne.
1. Efter vi nu hafve sådana löfte, mine
käreste, så görom oss rena af all köttsens
och andans besmittelse fullbordande
helgelsen i Guds räddhåga.
2. Fatter oss; vi hafve ingom gjort skada,
vi hafve ingen bedragit, vi hafve ingen
besvikit.
3. Sådana säger jag icke till att fördöma
eder; ty jag sade eder tillförene, att I ären i
vår hjerta, till att dö och lefva med eder.
4. Jag hafver mycken tröst till eder; jag
berömmer mig mycket af eder; jag är
uppfylld med hugsvalelse; jag är uti
osägeliga glädje, i all vår bedröfvelse.
5. Ty när vi kommom uti Macedonien,
då hade vårt kött ingen ro, utan allestädes
vorom vi uti bedröfvelse; utvärtes strid,
invärtes räddhåge.
6. Men Gud, som hugsvalar dem som
förtryckte äro, han hugsvalade oss genom
Titi tillkommelse;
7. Dock icke allenast genom hans
tillkommelse, utan jemväl genom den
hugsvalelse han fått hade af eder; och
förkunnade oss edra åstundan, edar gråt,
edart nit om mig, så att jag blef ända
yttermera glad.
8. Ty det jag bedröfvade eder med mitt
bref, det ångrar mig intet; och om det än
ångrade mig, dock, medan jag ser att
samma bref hafver tilläfventyrs en tid långt
bedröfvat eder;
9. Så fröjdar jag mig nu icke deraf, att I
vorden bedröfvade, utan att I vorden
bedröfvade till bättring; ty I ären
bedröfvade vordne efter Guds sinne, så att
I ingen skada lidit hafven af oss i någor
måtto.
10. Ty den sorg, som är efter Guds sinne,
hon kommer åstad bättring till salighet,
den man icke ångrar; men verldenes sorg,
hon kommer åstad döden.