Nya testamentet - Logosmappen

4. CAPITLET
Abrahams rättfärdighet, tro.
1. Hvad säge vi då vår fader Abraham
efter köttet hafva funnit?
2. Det säge vi: Är Abraham rättfärdig
vorden af gerningarna, så hafver han det
han må berömma sig af; men icke för
Gudi.
3. Men hvad säger Skriften? Abraham
trodde Gudi, och det vardt honom räknadt
till rättfärdighet.
4. Men honom, som håller sig vid
gerningarna, varder lönen icke räknad af
nåd, utan af pligt.
5. Men honom, som icke håller sig vid
gerningarna, utan tror på honom som den
ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro
varder honom räknad till rättfärdighet;
6. Såsom ock David säger, att saligheten
är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar
rättfärdighetena, utan gerningar.
7. Salige äro de, som deras
orättfärdigheter äro förlåtna, och deras
synder äro öfverskylda.
8. Salig är den man, som Gud ingen
synd tillräknar.
9. Månn nu denna saligheten allenast
vara kommen öfver omskärelsen, eller ock
öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe
vardt tron räknad till rättfärdighet.
10. Huru blef hon honom då tillräknad?
När han var i omskärelsen, eller när han
var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i
förhudene.
11. Men han tog omskärelsens tecken för
ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka
han hade i förhudene; att han skulle vara
allas deras fader, som i förhudene trodde,
att sådant skulle ock räknas dem för
rättfärdighet;
12. Desslikes ock omskärelsens fader,
icke dem allenast, som äro af omskärelsen,
utan ock dem som vandra i trones fotspår,
som var i vår faders Abrahams förhud.
EPISTEL TILL DE ROMARE
214
13. Ty det löftet, att han skulle varda
verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe
och hans säd igenom lagen, utan igenom
trones rättfärdighet.
14. Ty om de, som lyda till lagen, äro
arfvingar, så är tron onyttig vorden, och
löftet är blifvet om intet.
15. Ty lagen kommer vrede åstad; ty der
ingen lag är, der är icke heller
öfverträdelse.
16. Derföre måste det vara af trone, att det
skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo
sädene; icke honom allenast som är af
lagen, utan ock honom som är af
Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
17. Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till
en fader öfver många Hedningar, för Gudi,
den du trott hafver, hvilken de döda gör
lefvande, och kallar de ting, som icke äro,
lika som de voro.
18. Och han trodde på det hopp, der intet
hopp var, att han skulle varda många
Hedningars fader, som sagdt var till
honom: Så skall din säd vara.
19. Och han vardt icke svag i trone, och
aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var
när hundrade åra gammal; ej heller Saras
halfdöda qved;
20. Ty han tviflade intet på Guds löfte
med otro; utan vardt stark i trone,
gifvandes Gudi ärona;
21. Och var full viss derpå, att den som
lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
22. Derföre var det ock räknadt honom till
rättfärdighet.
23. Så är detta icke allenast skrifvet för
hans skull, att honom tillräknadt vardt;
24. Utan ock för våra skull, som det också
tillräknadt varder, när vi trom på honom,
som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de
döda;
25. Hvilken för våra synders skull är
utgifven, och för våra rättfärdighets skull
uppväckt.