Nya testamentet - Logosmappen

29. Svarade Jesus, och sade: Sannerliga
säger jag eder: Ingen är den som hafver
öfvergifvit hus, eller bröder, eller systrar,
eller fader, eller moder, eller hustru, eller
barn, eller åkrar, för min och Evangelii
skull;
30. Den icke får hundradefaldt igen, nu i
denna tiden, hus, och bröder, och systrar,
och mödrar, och barn, och åkrar, med
förföljelsen; och i tillkommande verld
evinnerligit lif.
31. Men månge, de som de främste äro,
varda de ytterste, och de ytterste de
främste.
32. Och de voro på vägen, gångande upp
till Jerusalem; och Jesus gick för dem, och
de voro förskräckte, och gingo efter
honom, fruktande sig. Så tog Jesus åter till
sig de tolf, och begynte säga dem, hvad
honom öfvergå skulle:
33. Si, vi gåm upp till Jerusalem; och
menniskones Son skall öfverantvardas de
öfversta Presterna, och de Skriftlärda; och
de skola fördöman till döds, och
öfverantvardan Hedningomen;
34. Och de skola begabban, och
hudflängan, bespottan, och dödan; och
tredje dagen skall han uppstå igen.
35. Då gingo till honom Jacobus och
Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar,
vi vilje att du gör oss hvad som helst vi
bedje.
36. Sade han till dem: Hvad viljen I jag
skall göra eder?
37. Sade de till honom: Gif oss, att vi
sitte, den ene på dine högra hand, och den
andre på dine venstra, uti din härlighet.
38. Men Jesus sade till dem: I veten icke
hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken,
som jag dricker; och döpas med den
döpelsen, der jag med döpes?
39. Då sade de till honom: Ja, kunne vi så.
Sade Jesus till dem: Den kalken jag
dricker, skolen I ock dricka; och med den
döpelse, der jag med döpes, skolen I
döpas;
MARCI EVANGELIUM
64
40. Men sitta på mine högra och venstra
hand, står icke mig till att gifva; utan dem
händer det, som det beredt är.
41. När de tio hörde detta, begynte de
vara illa tillfrids med Jacobo och Johanne.
42. Men Jesus kallade dem till sig, och
sade till dem: I veten, att verldslige Förstar
äro rådande, och de mägtige ibland dem
hafva välde;
43. Men det skall icke så vara ibland eder;
utan den, som ibland eder vill ypperst vara,
han skall vara edar tjenare.
44. Och den, som ibland eder vill vara
den främste, han skall vara allas dräng;
45. Ty ock menniskones Son är icke
kommen, på det han skulle låta tjena sig;
utan på det han ville tjena, och gifva sitt lif
till återlösning för många.
46. Och de kommo till Jericho. Och då
han gick ut af Jericho, och hans Lärjungar,
och en mägtig stor hop folk, då satt der vid
vägen en blinder, Bartimeus, Timei son,
tiggandes.
47. Och när han hörde, att det var Jesus af
Nazareth, begynte han ropa, och säga:
Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
48. Och månge näpste honom, att han
skulle tiga; men han ropade dessmer:
Davids Son, varkunna dig öfver mig.
49. Så stadnade Jesus, och lät kalla
honom. Och de kallade den blinda, och
sade till honom: Var vid ett godt mod; statt
upp, han kallar dig.
50. Han kastade ifrå sig sin mantel, stod
upp, och kom till Jesum.
51. Då svarade Jesus, och sade till honom:
Hvad vill du, att jag skall göra dig? Den
blinde sade till honom: Rabboni, att jag
måtte få min syn.
52. Jesus sade till honom: Gack, din tro
hafver gjort dig helbregda. Och straxt fick
han sin syn, och följde Jesum i vägen.