Nya testamentet - Logosmappen

11. CAPITLET
Petri försvar. Ordet utspridt. Christi nämnas. Agabus.
1. Då fingo Apostlarna, och de bröder
som med dem voro i Judeen, höra att ock
Hedningarne anammade Guds ord.
2. Och då Petrus kom upp till Jerusalem,
begynte de som voro af omskärelsen kifva
med honom;
3. Sägande: Du hafver ingångit till de
män, som förhud hafva, och hafver ätit
med dem.
4. Då begynte Petrus förtälja dem af
begynnelsen, det ena med det andra,
sägandes:
5. Jag var i Joppe stad bedjandes; då
kom jag uti en dvala, och såg ena syn;
nämliga ett fat nederkomma, såsom ett
stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af
himmelen; och det kom intill mig.
6. Och när jag gaf der akt uppå med
ögonen, vardt jag varse, och fick se
fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och
de der krypande äro, och de der flygande
äro under himmelen;
7. Och hörde en röst, sägandes till mig:
Statt upp, Petre; slagta, och ät.
8. Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty
intet menligit eller orent hafver någon tid
kommit i min mun.
9. Svarade mig åter rösten af himmelen:
Det Gud hafver rent gjort, det måste du
icke räkna menligit.
10. Och det skedde tre resor; och vardt
allt åter upptaget i himmelen.
11. Och si, i det samma voro tre män för
huset, der jag uti var, de der sände voro till
mig af Cesareen.
12. Och sade Anden till mig, att jag skulle
gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig
ock desse sex bröderna, och vi kommo uti
mansens hus.
13. Och han förtäljde för oss, att han hade
sett en Ängel i sitt hus, den der för honom
stod, och sade till honom: Sänd ut några
män till Joppe, och kalla till dig Simon,
som ock kallas Petrus.
APOSTLA GERNINGAR
178
14. Den skall säga dig ord, hvarmed du
skall frälst varda, och allt ditt hus.
15. När jag hade begynt mitt tal, föll den
Helge Ande ned på dem, såsom han ock i
förstone nederföll på oss.
16. Så kom mig ihåg det Herren sagt
hade: Johannes hade döpt eder i vatten;
men I skolen döpte varda i dem Helga
Anda.
17. Efter nu Gud hafver gifvit dem lika
gåfvo med oss, som troddom på Herran
Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde
stå emot Gud?
18. När de detta hörde, tigde de, och
prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu
Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs.
19. Och de som förströdde voro, för den
bedröfvelsens skull, som påkommen var
för Stephani skull, vandrade omkring allt
intill Phenicen, och Cypren, och
Antiochien, talande ordet för ingom, utan
allenast för Judomen.
20. Och voro någre män ibland dem, af
Cypren och Cyrenen; när de kommo till
Antiochien, talade de ock till de Greker,
predikandes Herran Jesum.
21. Och Herrans hand var med dem; och
en stor hop togo vid trona, och omvände
sig till Herran.
22. Så kommo då tidende härom för den
församling, som var i Jerusalem; då sände
de Barnabam, att han skulle fara till
Antiochien.
23. När han der kom, och fick se Guds
nåd, vardt han glad; och förmanade dem
alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och
hålla sig intill Herran;
24. Ty han var en god man, och full med
den Helga Anda, och tro. Och en stor hop
med folk förökades intill Herran.
25. Sedan for Barnabas till Tarsen, och
ville uppsöka Saulum.