Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
15. Men varder någors verk förbrändt, så
varder han straffad; men han sjelfver
varder salig, dock såsom genom eld.
16. Veten I icke, att I ären Guds tempel,
och att Guds Ande bor i eder?
17. Hvilken Guds tempel förderfvar,
honom skall Gud förderfva; ty Guds
tempel är heligt, hvilket I ären.
18. Ingen bedrage sig sjelf. Hvilken
ibland eder låter sig tycka att han är vis,
han varde galen i denna verld, att han må
varda vis.
19. Ty denna verldenes vishet är
galenskap för Gudi; efter som skrifvet är:
Han griper de visa uti deras klokhet;
20. Och åter: Herren vet de visas tankar,
att de äro fåfängelige.
21. Så berömme sig ingen af menniskor;
allt är det edart;
22. Vare sig Paulus, eller Apollos, vare
sig Cephas, eller verlden, vare sig lifvet,
eller döden, vare sig det nu är, eller det
komma skall; allt är det edart.
23. Men I ären Christi; och Christus är
Guds.
232
4. CAPITLET
Lärares värde för Gud och för verlden. Fäder i
Christo.
1. Der skall man hålla oss fore, att vi äre
Christi tjenare, och skaffare till Guds
hemlighet.
2. Nu söker man intet ibland skaftarena
annat, än att de finnas måga trogne.
3. Men mig är det en ringa ting, att jag
varder dömd af eder, eller af mennisklig
dag; dömer jag mig icke heller sjelf.
4. Jag vet intet med mig; dock
derutinnan är jag icke rättfärdigad, men
Herren är den mig dömer.
5. Derföre dömer icke förr än tid är, så
länge att Herren kommer, hvilken ock skall
låta komma det i ljuset, som i mörkrena
fördoldt är, och uppenbara hjertans anslag;
och då varder hvarjom och enom pris af
Gudi.
6. Men detta hafver jag, käre bröder,
uttydt på mig, och på Apollos, för edra
skull, att I af oss lära måtten, att ingen
hålle mer af sig, än som nu skrifvet är; på
det I icke högmodens emot hvarannan för
någors mans skull.
7. Ty ho framsätter dig? Eller hvad
hafver du, det du icke undfått hafver?
Hafver du det undfått, hvi berömmer du
dig då, lika som du det icke undfått hade?
8. I ären nu mätte, I ären nu rike vordne,
I regneren utan oss; och gåfve Gud att I
regneraden, på det vi ock måtte regnera
med eder.
9. Men mig tycker, att Gud hafver
utgifvit oss Apostlar för de aldraringasta,
såsom de der dödenom äro ämnade; ty vi
äre vordne ett vidunder verldene, och
Änglomen, och menniskomen.
10. Vi äre dårar, för Christi skull, men I
ären kloke i Christo; vi svage, I starke; I
härliga, vi föraktade.
11. Allt intill denna tid lide vi både
hunger och törst, och äro nakne, och varde
kindpustade, och hafve intet visst hemman;