Nya testamentet - Logosmappen

39. Och sitta gerna främst i Synagogorna,
och främst vid bordet i gästabåden;
40. Hvilke uppäta enkors hus, förebärande
långa böner; desse skola få dess svårare
fördömelse.
41. Och satte sig Jesus tvärtemot
offerkistona, och såg uppå huruledes folket
lade penningar i kistona; och månge rike
lade mycket in.
42. Och en fattig enka kom, och lade in
två skärfvar, det var en penning.
43. Då kallade han sina Lärjungar till sig,
och sade till dem: Sannerliga säger jag
eder, denna fattiga enkan lade mer in i
kistona, än alle de andre som der inlade.
44. Ty de hafva alle inlagt af det dem
öfverlopp; men hon inlade, utaf sin
fattigdom, allt det hon hade, alla sina
näring.
MARCI EVANGELIUM
68
13. CAPITLET
Templets förstöring. Verldenes ände.
1. Och då han gick ut af templet, sade till
honom en af hans Lärjungar: Mästar, se
hurudana stenar, och hurudana byggning är
detta.
2. Jesus svarade, och sade till honom:
Ser du denna stora byggningen? En sten
varder icke qvarliggandes på den andra,
den icke afbruten varder.
3. Och då han satt på Oljoberget,
tvärtemot templet, frågade honom Petrus,
och Jacobus, och Johannes, och Andreas,
afsides:
4. Säg oss, när detta skall ske? Och hvad
tecken är dertill, när detta skall allt
fullbordas?
5. Svarade Jesus, och begynte säga: Ser
till, att ingen bedrager eder.
6. Ty månge varda kommande i mitt
Namn, sägande: Jag är Christus; och de
skola bedraga många.
7. Men när I fån höra örlig, och örligs
rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste
så ske; men det är icke straxt änden.
8. Det ena folket skall uppsätta sig emot
det andra, och det ena riket emot det andra;
och jordbäfning skall varda mångastäds;
och hunger och förskräckelser skola varda.
Detta är begynnelsen till vedermödon.
9. Men tager I eder vara; ty de skola
öfverantvarda eder in på Rådhusen och
Synagogorna; och I skolen varda
hudflängde, och framdragne för Förstar
och Konungar, för mina skull, till ett
vittnesbörd öfver dem.
10. Och Evangelium måste först predikadt
varda för all folk.
11. När de nu draga eder fram, och
öfverantvarda eder, så hafver ingen
omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der
intet på framföreåt; utan, hvad eder
ingifvet varder i samma stunden, det taler;
ty det ären icke I, som talen, utan den
Helge Ande.