Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE CORINTHIER
12. CAPITLET
Pauli syn, beröm, försvar, fruktan vid återkomst.
1. Mig är ju icke nyttigt att berömma
mig; dock vill jag nu komma till syner och
Herrans uppenbarelser.
2. Jag känner en man i Christo för
fjorton år. Var han i lekamen, det vet jag
icke, eller utan lekamen, vet jag ock icke;
Gud vet det. Den samme vardt uppryckt
intill tredje himmelen.
3. Den samma mannen känner jag; om
han i lekamen, eller utan lekamen var, det
vet jag icke; Gud vet det.
4. Han vardt uppryckt till Paradis, och
hörde outsägeliga ord, hvilka ingen
menniska säga må.
5. Deraf vill jag berömma mig; men af
mig sjelf vill jag intet berömma mig, utan
af mine svaghet.
6. Och om jag ville berömma mig; så
gjorde jag intet fåvitskliga; ty jag ville säga
sanningen; men jag hafver det likväl
fördrag, på det ingen skall högre akta mig,
än som han ser på mig, eller hörer af mig.
7. Och på det att jag mig icke af de stora
uppenbarelser förhäfva skulle, vardt mig
gifven en påle i köttet, Satans ängel, den
mig kindpusta skulle, på det jag icke skulle
förhäfvas öfver måtton;
8. För hvilka sak jag bad tre resor
Herran, att han skulle komma ifrå mig.
9. Och han sade till mig: Låt dig nöja åt
mine nåd; ty min kraft är mägtig i de
svaga. Derföre vill jag aldrahelst berömma
mig af mine svaghet, på det Christi kraft
skall bo i mig.
10. Derföre är jag vid godt mod, i
svaghet, i föraktelse, i nöd, i förföljelse, i
ångest, för Christi skull; ty när jag svag är,
så är jag stark.
11. Jag är fåvitsk vorden med
berömmelse; dertill hafven I nödgat mig;
ty jag skulle varda prisad af eder, efter det
jag icke är ringare än någor af de höga
Apostlar, ändock jag är intet.
261
12. Ty ens Apostels tecken äro ju skedd
ibland eder, med allt tålamod; med tecken,
och under, och mägtiga gerningar.
13. Uti hvad del hafven I varit ringare än
de andra församlingar? Annat än det, att
jag sjelf intet hafver varit eder till tunga.
Förlåter mig den orätten.
14. Si, jag är redebogen tredje reson
komma till eder, och vill intet heller
betunga eder; ty jag söker icke edart, utan
eder; derföre att barnen skola icke draga
tillhopa föräldromen, utan föräldrarna
barnomen.
15. Men jag vill ganska gerna utgifva
mig, och utgifven varda för edra själar;
ändå I litet älsken mig, den dock ganska
mycket älskar eder.
16. Men låter nu så vara, att jag intet
hafver betungat eder: likväl, medan jag var
listig, hafver jag fångat eder med list.
17. Hafver jag beskattat eder med
någrom, som jag hafver sändt till eder?
18. Jag bad Titum, och sände med honom
en broder. Hafver ock Titus beskattat eder?
Hafve vi icke vandrat uti enom anda?
Hafve vi icke vandrat i samma fotspåret?
19. Åter, menen I att vi ursake oss för
eder? Vi tale i Guds åsyn i Christo; men,
mina käreste, allt detta sker eder till
förbättring.
20. Ty jag fruktar att, då jag kommer, må
ske att jag finner eder icke såsom jag vill,
och I finnen icke mig som I viljen; att der
är i någon måtto trätor, nit, vrede, kif,
förtal, örnatasslan, uppblåsning, uppror;
21. Att jag återkommer, och min Gud
betrycker mig när eder; och måste sörja
öfver många, som tillförene syndat hafva,
och icke hafva gjort bot för deras
orenlighet, sköraktighet och otukt, som de
bedrifvit hafva.