Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
40. Men saligare är hon, om hon så
blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag
ock hafver Guds Anda.
237
8. CAPITLET
Afgudaoffer. Christelig frihet.
1. Men om afgudaoffer vete vi; ty vi
hafve alle förstånd. Förståndet uppblås;
men kärleken förbättrar.
2. Om någor låter sig tycka, att han vet
något; han vet ännu intet, huru honom bör
veta.
3. Men den som älskar Gud, han är känd
af honom.
4. Så vete vi nu om den mat, som offras
afgudar; att afguden är intet i verldene, och
att ingen Gud är, utan en.
5. Och ändock någre äro, som kallas
gudar, hvad det är i himmelen, eller på
jordene; såsom månge gudar, och månge
herrar äro;
6. Så hafve vi dock allenast en Gud,
Fadren; af hvilkom all ting äro, och vi uti
honom; och en Herra, Jesum Christum,
genom hvilken all ting äro, och vi genom
honom.
7. Men hvar man hafver icke förståndet;
ty somlige göra sig ännu samvet om
afgudarna, ätande det för afgudaoffer; och
efter deras samvet är svagt, varder det
dermed befläckadt.
8. Men maten främjar oss intet för Gudi;
äte vi, så varde vi intet bättre dermed; äte
vi icke, så varde vi ock icke dess sämre.
9. Ser till likväl, att denna edor frihet
icke kommer dem till förargelse, som
svage äro.
10. Ty om någor får se dig, du som
förståndet hafver, sitta och äta i afgudahus,
varder då icke hans samvet, som svag är,
draget dermed till att äta afgudaoffer?
11. Och så varder den svage brodren öfver
ditt förstånd förtappad, den Christus hafver
lidit döden före.
12. När I således synden på bröderna, och
sargen deras svaga samvet, då synden I på
Christum.
13. Derföre, om maten förargar min
broder, ville jag aldrig äta kött till evig tid;
på det jag icke skall vara minom broder till
förargelse.