Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
27. Men det, som galet var för verldene,
hafver Gud utvalt, på det han skulle göra
de visa till skam; och det svagt var för
verldene hafver Gud utvalt, på det han
skulle göra det till skam som starkt är.
28. Och det, som var oädla, och föraktadt
för verldene, hafver Gud utvalt, och det
intet är; på det han skulle göra det till intet,
som något är;
29. På det intet kött skall kunna berömma
sig för honom;
30. Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu,
den oss af Gudi är gjord till visdom, och
till rättfärdighet, och till helgelse, och till
förlossning;
31. På det, som skrifvet står: Den som
berömmer sig, han berömme sig i
Herranom.
230
2. CAPITLET
Ordets enfaldighet öfvergår menniskodjupsinnighet.
1. Och jag, käre bröder, då jag kom till
eder, kom jag icke med hög ord, eller hög
visdom, att förkunna eder Guds
vittnesbörd.
2. Ty jag höll mig icke derföre, att jag
något visste ibland eder, utan Jesum
Christum, och honom korsfästan.
3. Och jag var med eder i svaghet, och
med räddhåga, och med mycket bäfvande.
4. Och mitt tal och min predikan var icke
i konstelig ord, efter menniskors visdom,
utan uti Andans och kraftenes bevisning;
5. Att edor tro icke skall stå på
menniskors visdom, utan på Guds kraft.
6. Men det vi tale om, är visdom när de
fullkomliga; dock icke denna verldenes,
eller denna verldenes öfverstars visdom,
hvilke förgås.
7. Men vi tale om den hemliga fördolda
Guds visdom, den Gud för verldenes
begynnelse förskickat hafver, till våra
härlighet;
8. Hvilken ingen af denna verldenes
Förstar känt hafver; ty om de den känt
hade, så hade de aldrig korsfäst
härlighetenes Herra;
9. Utan såsom skrifvet är: Det intet öga
sett hafver, och intet öra hört, och uti ingen
menniskos hjerta stiget är, det hafver Gud
beredt dem som honom älska.
10. Men oss hafver Gud det uppenbarat
genom sin Anda; ty Anden utransakar all
ting; Ja, ock Guds djuphet.
11. Ty hvilken menniska vet hvad i
menniskone är, utan menniskones ande
som är i henne? Så vet ock ingen hvad i
Gudi är, utan Guds Ande.
12. Men vi hafve icke fått denna
verldenes anda, utan den Anda som är af
Gudi, att vi veta kunne, hvad oss af Gudi
gifvet är;