Nya testamentet - Logosmappen

7. CAPITLET
Trones frihet. Lagens nytta. Köttsens och Andans strid.
1. Veten I icke, käre bröder (ty jag talar
med dem som lagen veta), att lagen
regnerar öfver menniskona, så länge hon
lefver?
2. Ty en qvinna, som i mans våld är, så
länge mannen lefver, är hon bunden till
lagen; men om mannen dör, så blifver hon
lös ifrå mansens lag.
3. Men om hon är med en annan man,
medan hennes man lefver, då varder hon
kallad en horkona; men dör mannen, så är
hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en
horkona, om hon är när en annan man.
4. Så ären ock I, mine bröder, dödade
ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I
skolen vara när enom androm, nämliga när
honom som är uppstånden ifrå de döda, på
det vi skole göra Gudi frukt.
5. Ty Då vi vorom köttslige, då voro de
syndiga begärelser, som lagen uppväckte,
mägtig i våra lemmar, att göra dödenom
frukt.
6. Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde
ifrå henne som oss höll fångna; så att vi
skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan,
och icke uti det gamla väsendet, efter
bokstafven.
7. Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd?
Bort det; men syndena kände jag icke, utan
af lagen; ty jag hade intet vetat af
begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall
icke begära.
8. Då tog synden tillfälle af budordet;
och uppväckte i mig all begärelse; ty utan
lagen var synden död.
9. Och jag lefde fordom utan lag; men
när budordet kom, fick synden lif igen;
10. Och jag vardt död; så fanns då, att
budordet, som mig var gifvet till lifs, det
var mig till döds.
11. Ty synden tog tillfälle af budordet,
och besvek mig, och drap mig dermed.
12. Så är väl lagen helig, och budordet
heligt, och rättfärdigt, och godt.
EPISTEL TILL DE ROMARE
217
13. Är då det, som godt är, vordet mig till
döds? Bort det; men synden, på det hon
skulle synas vara synd, hafver, med det
godt är, verkat döden i mig; på det synen
skulle varda öfvermåtton syndig genom
budordet.
14. Ty vi vete, att lagen är andelig; men
jag är köttslig, sålder under syndena.
15. Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag
gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar,
det gör jag.
16. Om jag nu gör det jag icke vill, så
samtycker jag, att lagen är god.
17. Så gör icke nu jag det, utan synden,
som bor i mig.
18. Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött,
bor icke godt; viljan hafver jag, men att
göra godt, det finner jag icke.
19. Ty det goda, som jag vill, det gör jag
intet; utan det onda, som jag icke vill, det
gör jag.
20. Om jag nu gör det jag icke vill, så gör
icke nu jag det, utan synden, som bor i
mig.
21. Så finner jag nu mig en lag, jag som
vill göra det godt är, att det onda låder vid
mig.
22. Ty jag hafver lust till Guds lag, efter
den invärtes menniskona;
23. Men jag ser en annor lag i mina
lemmar, som strider emot den lag, som i
min håg är, och griper mig fången uti
syndenes lag, som är i mina lemmar.
24. Jag arme menniska, ho skall lösa mig
ifrå denna dödsens kropp?
25. Gudi tackar jag, genom Jesum
Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds
lag med hågen; men med köttet tjenar jag
syndenes lag.