Nya testamentet - Logosmappen

28. Och när han kom på hinsidon hafvet,
uti de Gergeseners landsändar, kommo två
besatte med djefvulen emot honom
löpande, utgångne af grifter; och voro
ganska gräselige, så att ingen kunde resa
den vägen fram.
29. Och si, de ropade, och sade: Ack!
Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig
göra? Äst du kommen till att plåga oss förr
än tid är?
30. Så gick der långt ifrån en stor
svinahjord i bet.
31. Då bådo honom djeflarna, och sade:
Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss,
att vi farom uti den svinahjorden.
32. Då sade han till dem: Farer. Då foro
de ut, och foro in i svinahjorden; och si,
hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i
hafvet, och drunknade i vattnet.
33. Men herdarne flydde bort, och gingo
in i staden, och förkunnade alltsammans,
och huru det var tillgånget med dem som
besatte voro.
34. Och si, då gick hela staden ut emot
Jesum; och då de sågo honom, bådo de att
han ville gå bort utu deras landsändar.
MATTHEI EVANGELIUM
11
9. CAPITLET
En borttagen. Mattheus. Fasta. Blodgång. Jairi dotter.
Två blinde. En besatt dumbe.
1. Då steg han i skeppet, och for utöfver
igen, och kom uti sin stad.
2. Och si, de hade in för honom en
borttagnan, som låg uti ene säng. När nu
Jesus såg deras tro, sade han till den
borttagna: Var vid ett godt mod, min son,
dina synder förlåtas dig.
3. Och si, somlige utaf de Skriftlärda
sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud.
4. Men när Jesus såg deras tankar, sade
han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta?
5. Hvilket är lättare säga: Dina synder
förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och
gack?
6. Men på det I skolen veta, att
menniskones Son hafver magt på jordene
till att förlåta synder, sade han till den
borttagna: Statt upp, tag dina säng, och
gack i ditt hus.
7. Och han stod upp, och gick hem.
8. När folket det såg, förundrade de sig,
och prisade Gud, som sådana magt hade
gifvit menniskom.
9. Och när Jesus gick dädan, såg han en
man sittandes vid tullen, som het
Mattheus; och han sade till honom: Följ
mig. Då stod han upp, och följde honom.
10. Och det begaf sig att, när han satt vid
bord i hans hus, si, der kommo månge
Publicaner och syndare, och såto till bords
med Jesu och hans Lärjungar.
11. När de Phariseer det sågo, sade de till
hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med
Publicaner och syndare?
12. När Jesus det hörde, sade han till dem:
De helbregda behöfva icke läkare, utan de
kranke;
13. Men går, och lärer hvad det är: Jag
hafver lust till barmhertighet, och icke till
offer; jag är icke kommen till att kalla de
rättfärdiga, utan syndare till bättring.